Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
kastade han sig med ohöljd vrede öfver konsistoriets uttalade
önskan, att de på e. ordinarie stat uppförda personerna efterhand och
snarast möjligt afliigsnades. Han såg däri en mot sig personligen
riktad förebråelse, hvars riktighet hans samvete ej kunde bestrida,
och ban hade nog liten takt att söka välta skulden tillbaka på det
tämligen oskyldiga konsistoriet genom att utbrista, att skulden till
trångmålet vore icke så mycket att söka i dylika platsers
tillskapande, som i det sätt, hvarpå professorerna samvetslöst riktat sig med
de goda årens öfverskotter och vårdslösat universitetets affärer. Han
skulle därför icke hafva något emot ett återställande af den forna
status quo, om detta finge bestå i, att professorerna afstode den
löneförhöjning de erhållit, att de gäldade den skada som universitetet
genom deras oflit tagit och att professorsantalet nedbraktes till hvad
det var i Gustaf Adolfs dagar. Utfallet var honom ovärdigt, så
mycket mera som han själf bar största ansvaret för de svårigheter,
hvaröfver konsistoriet nu beklagat sig, men ban såg hela denna sak
med Rudbecks ögon och intalade sig gärna, att allt hvad denne i
decennier inblåst i hans öra var idel sanning. — Innan jag lämnar
denna tilldragelse vill jag påpeka, att det kunde hända den stränge
Karl själf att vara lika glömsk som kanslern af hvad han en gång
befallt, ty två år senare, då Laurentius Norrmannus blifvit e.
ordinarie professor och icke kunde som sådan erhålla en utlofvad
filosofie adjunktur, skref konungen d. 13 Fehr. 1684 till konsistoriet
och begärde upplysning, huru det var möjligt, att Nezzelius fick
sitta med pastorat och två adjunkturer, under det att det var
omöjligt att skaffa Norrmannus något. Konsistoriet måste d. 28 Mars
vidlyftigt utreda saken och erinra, att Nezzelii lönevillkor berott på
K. Maj:ts egna anordningar. Emellertid fick Nezzelius från detta
års ingång afstå från den filosofiska adjunktslönen.
Af hvad jag nyss skildrat framgår ined tydlighet, att Rudbecks
inflytande hos kanslern fortbestod med samma styrka som fordom.
Hans ställning inom universitetet hade däremot blifvit en helt annan,
än den man kunnat vänta efter lians nya samförstånd med kollegerna
1680, då Chruzeliska processen och reduktionshotet för ett ögonblick
gjort slut på den gamla tvedräkten, och han så kraftigt
samverkat med konsistoriet. Härför bar han själf den hufvudsakliga
skulden, i det han missbrukade den förbättrade och som han trodde
fasta ställning, hvilken ban under förenämda samarbete kommit
att intaga. Han var nämligen nog oförsiktig att tro, att liksom den
Curionska processen sedan år låg begrafven i Hofrätten, skulle ock
allt det obehag, som ban under och genom den förorsakat
universitetet, vara glömdt och bitterheten i deras sinnen som däraf lidit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
