Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
men i själfva verket begärde kollegiet en orimlighet, ty efter hvad
jag förut påpekat innehöll boken för 1680 utgifterna för 1681, som
bestriddes med 1680 års räntor (däraf namnet), och bokslutsarbetet
kunde således icke begynna förr än 1 Jan. 1682 och måste i öfrigt
bero af de särskilda redogörarnes ordentlighet. I fråga om
verifikationsböckerna gjorde K. Maj:t slag i saken genom att d. 21 Febr.
1682 ålägga universitetet, att som alla andra offentliga verk, i tid
inkomma med sina räkenskaper och bilägga behöriga verifikatiouer.1
En ännu hätskare och långt oregerligare motståndare än
Arrhenius hade Rudbeck fått i Henrik Schütz, som redan vid unga år
från ett obemärkt föregående trädde in i den akademiska kretsen
och där snart spelade en betydande roll. Hans grälsjuka, ilska och
hersklystnad skulle i tio år uppröra universitetets lif i dess innersta
djup, och ban framstår för eftervärlden nästan som inkarnationen
af elakhet och tillika oduglighet. Detta har icke minst berott på
de af personlig bitterhet färgade och säkerligen öfverdrifna
målningar, som kanslern och Rudbeck gifvit af sin oförsonlige förföljare.
Hvem känner icke De la Gardies drastiska skildring i det
förtviflade bref, som han två år senare skref till Lindschöld,2 efter att
Schütz nära nog förgiftat hans lif. I detta beskrifver ban sin fiende
som en man, hvilken svär och bannar som en rasande i konsistoriet,
nästan aldrig går i kyrkan ocb, när han själf predikar, stänger
dörren, för att icke studenterna skola förmärka hans ringa gåfvor,
att ban vidare är en man nullius doctrinæ, som i stället att beflita
sig oiu studier, löper omkring i Gamla Upsala för att skjuta ihjäl
hästar och svin, som göra honom ohägn: "In summa", utbrister
till slut den plågade kanslern, "ban är hvarken kapabel till
professor eller präst, utan en rabula, som lefver af trätor". Öfverdriften
i denna teckning säger sig själf och stärkes af kännedomen oui De
la Gardies vana att tillgripa starka ord, detta förtager ock något
af aktstyckets bevisningskraft. Men i de stora dragen torde bilden
vara rätt träffad. Handlingarna vittna, att Schütz varit en man af
uppfarande, trätlystet och hämdgirigt lynne, ur stånd att lefva i frid
med någon människa och fullkomligt hänsynslös om medlen, då det
gällde att vinna något, framför allt att reta eller skada en
motståndare; ban älskade bråk och gräl för dess egen skull. Och dessa
stora brister och fel i karaktären uppvägdes icke af någon ovanlig
1 K. Maj:t sjiilf kände för ’öfrigt så litet till arten af universitetets
räkenskapsföring, att då han cl. 26 Jan. 1683 befallde, att boken för 1682 skulle
vara inne före Sept. 1683, måste universitetet upplysa, att detta var
faktiskt omöjligt. (Kons. prot. 10 Febr. 1683).
’ 10 Mars 1681, tryckt i Svenska Mercurius, Årg. 4, 1758, l>el 1 s. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
