Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
duglighet, än mindre af några förtjänster 0111 vetenskapen eller
undervisningen. Det är under sådant förhållande nästan oförklarligt, huru
han lyckats förvärfva och bibehålla den rättrådige Karl Xl:s stora
förtroende, enda förklaringen är, att han vid något tillfälle ådragit
sig konungens personliga uppmärksamhet och nåd genom någon inlagd
förtjänst, och Karl XI:s starka sida var att aldrig svika dem, som
han, med rätt eller orätt, ansåg lör sina trogna tjänare. Skada blott,
att hans gunst denna gång fallit på ett så ovärdigt föremål. Till
styrkande af Schütz position har väl ock bidragit, att ban var
svåger till en så inflytelserik man, som kanslirådet friherre Js.
Bergeu-hjelm, bägge voro ärkebiskop Stigzelii magar.
Schütz var född 1047, hade i sina studentår, som vi ofvan sett,
deltagit i en stark grassation,1 sedan promoverats till filosofie
magister 1672 och därpå under sin utländska resa disputerat i
Tübin-gen 1677 för teologie doktorsgrad, dock utan att då promoveras
därstädes. Efter hemkomsten blef ban d. 17 Maj 1679 vid 32 års
ålder utnämd till e. ordinarie teologie professor med Gamla Upsala
som prebende och följande år uppförd på första rummet till den
efter Anders Grubbs död lediga professuren i orientaliska språk,
-ehuru konungen d. 5 Jan. 1681, troligen på grund af föregående
löfte, till all lycka nämde till platsen den store orientalisten Gustaf
Peringer. Men Karls välvilja visade sig däri, att ban samma dag
nämde Schütz till femte ordinarie teologie professor, med rätt till
första lediga professorslön i fakulteten, och ett än större bevis på
den kungliga nåden skulle Schütz erfara ett år därefter, då
konungen liit den unge professorn, hvars lärdom var och förblef världen
obekant, erhålla bibliotekarieplatsen, som hittills ansetts som
lämplig belöning för någon äldre professor med stora förtjänster om
universitetet och vetenskapen. Redan detta måste väcka ond blod,
men än mer sättet hvarpå det skedde.
Den gamle högt förtjänte bibliotekarien Olaus Verelius hade
knappt lagt sina ögon tillhopa d. 3 Jan. 1682, förr än Schütz
hufvudstupa begaf sig af till Stockholm för att anhålla om tjänsten,
hvari han lyckades så väl, att konung Karl redan d. 7 Januari för
1 Se ofvan s. 103 not 3.
a Kons. prot. 22 och 2!) Sept. 108O. Äfven Olof Rudbeck röstade på
Schütz. Den förre har för öfrigt i denna befordringsfråga haft synnerligen
växlande åsikter. I bref till kanslern af 22 Juli, således före
förslagsuppsättningen, har ban ej ett ord om Schütz, utan föreslår Peringer och
Norr-mannus, af hvilka ban föredrager den förre därför, att ban iir ogift och
kan konservera huset, men efteråt (d. 5 Xov.) skrifver han till kanslern, att
Norrmannus af alla anses skickligast (bägge brefven i R. ark).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
