Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
honom utfärdade fullmakt å densamma.1 Underrättelsen härom
berörde universitetet pinsamt. Visserligen hade icke bruket varit, att
konsistoriet vid tillsättning af denna plats afgaf något förslag, och
konstitutionerna talade ej heller om en sådan rättighet, men å andra
sidan hade det varit sedvana, att platsen gifvits åt någon äldre
framstående professor som anmält sig som sökande, ocb dock hade den
nu midt för allas näsa på ett så föga tilltalande sätt undansnappats
af en af universitetets yngsta och minst bemärkta medlemmar. För
Olof Rudbeck var det isynnerhet ett hårdt slag, ty ban hade önskat
sig platsen och därom gjort anmälan hos kanslern.2 Och
konsistoriet delade hans harm samt affärdade d. 13 Januari ett bref till
kanslern (Rudbeck hade tydligen fört pennan), hvari det sökte hälla
litet malört i Schutz glädjebägare genom att föreslå, att ehuru
Verelius icke efterlämnat några barn, ett nådår dock skulle beviljas till
utgifvande af hans efterlämnade skrifter, hvilka vore att betrakta
som hans rätta barn. Den i slutet af brefvet uttalade, vid första
påseendet obegripliga förhoppningen, att K. Maj:t skulle "till
akademiens välfärd sig förklara," får sin uttydning i det privata bref,
som Rudbeck samma dag aflät. till kanslern, hvari ban begärde att
få sköta bibliotekstjänsten, men tillika förklarade sig villig att åt
Schütz afstå titel och lön.3 De la Gardie fann förslaget förträffligt
och anbefallde det två dagar senare hos den mäktige Erik
Lind-schöld, konungens högra hand i undervisningsfrågorna. Men med
vanlig obetänksamhet begick ban i sin uppjagade stämning den stora
oförsiktigheten, att då Schütz efter utnämningen uppvaktade sin höge
förman på Karlberg, icke blott gifva denne en visserligen välförtjänt
men onödigt hetsig uppsträckning, utan äfven säga honom midt i
ansiktet, att ban på inga villkor kunde få sköta den nya tjänsten,
då han därtill saknade tid för sina åliggande som professor och
pastor. * Schütz, mera förbittrad än uppskrämd af detta tal, hotade
sin kansler med konungen, och att han icke missräknat sig
därutinnan, visade sig snart, ty d. 29 Januari aflät konungen en skrifvelse
till universitetet, hvari ban uttalade sin förvåning öfver att man,
trots det att Verelius efterlämnat hvarken hustru eller barn, velat
1 Troligen har Schütz påpekat, att han saknat lön och ej ens kunnat
fä den efter prof. P. Holm lediga teologieadjunktslünen, som kanslern först
(22 Jan. 1681) lofvat honom, men som sedan befanns vara af kanslern själf
förut lofvad At e. ordinarie teologie professorn I. Kolmodin.
* Kanslern hade dock haft den opartiskheten att hos Lindschöld
förorda C. Arrhenius och icke Rudbeck (Bref af O. R. Inledn. s. 137 not. 1).
• Rudbeck t. kanslern 13 Jan. 1682 (Bref af O. K. s. 188).
4 Kons. prot. på Venngarn 22 Jan. 1682.
Ups. Univ. Hist. II, 1. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
