Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
han godkände ett dylikt förfarande; oui en professor fortfarande
behöfde för sina vetenskapliga arbeten de böcker han lånat, vore
det nog, om ban å dem insände en underskrifven specifikation; vore
ej bibliotekarien därmed nöjd, finge ban gå hem i vederbörandes
bostad och själf se efter, hur det förhöll sig. Schiitz lyckades dock
göra en ända på det förra missbruket, i det ban d. 10 Maj förmådde
konsistoriet att besluta, det lånebiljetter icke skulle längre tillåtas,
utan den lånesökande infinna sig å biblioteket och egenhändigt
kvittera i låneboken. Det var en stor triumf för honom och en
lika stor förödmjukelse för den stackars kanslern, när den förre tre
år senare kunde använda detta beslut som vapen mot ett oförsiktigt
försök, hvartill kanslern låtit förleda sig af Rudbeck. Vid sitt sista
besök i konsistoriet d. 27 Augusti 1685 hemställde nämligen De la
Gardie, om man icke skulle begära hos K. Maj:t fastställelse af en
dylik rätt att låna på blotta biljetter, och han understöddes af
pro-kanslern Olof Svebilius, som lika litet kände sakens förhistoria.
Kanslerns öfverraskning blef lika stor som hans harm, då Schiitz
kallblodigt företedde ofvannämda beslut af 1682, som visade att
konsistoriet enhälligt beslutat afskaffande af det gamla missbruket.
Den förödmjukade kanslern vände sig då med rättmätig förtörnelse
till konsistoriet och utbrast harmset: "Hafven I sådant slutit, mån
I tacka Eder själfva, Gode herrar."
Det ordningssinne Schütz här ådagalade bör naturligen räknas
honom till förtjänst, och det bör ej häller förtigas, att ban visade
ett visst intresse för sin institution genom att på grund af
biblioteksanslagets otillräcklighet1 söka anskaffa medel till bokinköp
genom frivilliga insamlingar. De studerande nationerna förmåddes att
sammanskjuta bidrag, som efter deras förhållanden icke voro
obetydliga, promoti fingo en erinran om att på sin hedersdag visa sig
frikostiga, och äfven personer utom universitetet lämnade gåfvor;2
inalles insamlades öfver 300 daler smt. eller lika mycket som det
ordinarie anslaget för halftannat år. En sträng räfst anställdes
rörande sådana gamla handskrifter, hvilka betraktats som till
innehållet värdelösa och därför försålts för det dyrbara pergamentets
skull, äfvensom rörande åtskilliga andra kuriositeter, hvilka
förskingrats.3 Sannolikt har dock kitsligheten mot ovänner medverkat
minst lika mycket som ordningssinnet i dessa Schutz räfsteförsök,
och han anklagades senare af sin egen vice-bibliotekarie Harald
1 Blott 200 daler smt. eller 5/r at’ en professors lön.
2 Öfverliofpredikanten M. Iser i Stockholm gaf 33’/’ dal. smt., Väst-
manlands nation 20 daler etc. (se Upsala Bil>l:s Arkiv, A. 3).
’ Se min Upsala Univ. bibl:s hist. 1894, s. 30—38 och 55—50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
