Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Vallerius för vanskötsel af. sina tjänsteplikter. Får man nämligen
tro Rudbeck,1 har Vallerius i rektors (A. Spole) och Schutz närvaro
framställt följande anklagelser mot hans siitt att sköta biblioteket,
utan att denne sökt gendrifva dem. Vallerius uppgaf nämligen, att
Schfttz sällan infann sig på biblioteket, att studenterna ibland, när
de kommo dit, ej kunde slippa in, efter han gått bort och låst in
nycklarna, att ban ibland nekade professorerna att bekomma de
böcker som de önskade låna och stundom utlånte böcker, utan att
underrätta Vallerius, på hvars ansvar det kom, att lånen annoterades.
Totalintrycket blir, att Schiitz ifver för laglig ordning var stark,
när udden riktades mot dem, som ej voro honom behagliga, och att
deri var rätt ljum, då det gällde hans egna plikter. Han synes mig
hafva själf omedvetet tecknat sin själfsvåldiga och ilskna natur i cle
klassiska ord ban tillslungade Rudbeck i konsistoriet, när denne
anmärkt, att ban så sällan såg professorerna i kyrkan, och därmed
säkerligen i första rummet syftade på Schiitz. Den sistnämde
utbrast då: "Non onines sunt sancti, qui calcant limina templi. Det
tör mången göra Gudi större ocli bättre tjänst hemma, än den som
under skenhelighet går i kyrkan. Jag är mina kyrkodagar på
landet, hvar I, Gode Herrar, ären det vet intet jag."2
Där fanns ett annat sätt hvarpå Schiitz kunde plåga sin
motståndare. nämligen genom användning af sin myndighet som
inspec-tor typographiæ, och han begagnade sig af denna i Nov. 1682, då
Rudbeck var sysselsatt med att trycka sin aflidne vän Verelii
efterlämnade stora arbete "Index linguæ veteris Schytho-Scandicæ",
för att belt plötsligt stoppa tryckningen. Rudbeck, som däri såg
blott onödig kitslighet, beklagade sig bittert för kanslern,3 men
han skulle snart erfara, att här låg något annat under. Schiitz
hade ej af sig själf allena hittat på kitsligheten, utan fått idén af
antikvitetskollegiets sekreterare Johan Hadorph, Rudbecks mångåriga
ovän, som framkastat, att i Verelii lexikon torde finnas saker, som
gingo kollegiets ära för när. Och Rudbeck måste vidgå, att
anmärkningarne voro befogade, ehuru ban i en lång och bedjande
skrifvelse till kanslern bedyrade, att ban varit alldeles okunnig om
de öfverklagade uttrycken, samt lofvade att noga tillse, att alla
förgripliga ställen blefvo strukna.4 Hadorphs förfarande kan se
onödigt kitsligt ut, men det var dock ingenting mot cle förargelser
som Rudbeck tidigare på året beredt Hadorph, då denne, stödd på
1 Rudbeck t. kanslern 24 Maj 1684 (Bref af O. R. s. 197).
3 Kons. prot. 22 Nov. 1682.
n Rudbeck t. kanslern 1 Dee. 1682 (orig. R. ark.).
4 Rudbeck t. kanslern 28 Dec. 1682 (Bref af O. R. s. 100).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
