Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
kars kanslern. Kammarkollegiet, soui med skäl tröttnat på detta
spegelfakteri, aflat nämligen d. 4 Maj 1685 till prokansler och
konsistorium en for kanslern ganska sårande skrifvelse, hvari det
hette, att som denne, ehuru två gånger påmind om
biblioteksverifikationernas införskaffande, tycktes alldeles glömt bort saken, måste
kollegiet vända sig direkt till universitetet med anmodan om deras
ögonblickliga insändande: i vidrigt fall måste K. Maj:t underrättas.
Vid delgifvandet af denna skrifvelse rann sinnet öfver hos den
beträngde kanslern. Han vände sig först till kollegiet1 och sökte
uppvisa sin fullständiga oskuld i saken, men anhöll därjämte att
få veta namnet på sin angifvare, som ban dock tämligen tydligt
utpekade genom att säga, att ban dagligen sporde dennes
vanvördnad och turbation af hans kanslersämbete; han uttryckte ock den
förhoppningen att Loccenii, Schefferi och Verelii hederliga
eftermäle måtte upprättas och den malitiöse angifvaren och
osannings-mannen blifva vederbörligen ansedd. Till konsistoriet skref ban
något senare (d. 13 Juni), att handlingarna själfva skulle väl stoppa
munnen till på angifvaren; "en sådan oförsynt arghet", skref ban
till sist, "varder Gud hämnande".
Jag har af denna episod förts något fram i tiden och vänder
därför åter. Efter Schütz våldsamma framträdande med ingången
af 1682 förbättrades stämningen inom konsistoriet gent emot
kanslern genom den förres oregerliga och vanvördiga uppträdande, som
bragte honom i konflikt än med den ene, än med den andre. Man
såg i honom en gemensam motståndare. Och därför efterlämnade
kanslerns ofvan omtalade hetsiga bref af d. 24 Juni 1682,2 som väl
kunnat såra konsistoriet djupt, icke något varaktigt intryck. Man
slöt sig allt mera tillsammans mot den nya orosstiftaren och visade
därför kanslern en större hänsyn iin vanligt. Det är så jag anser,
att man har att förklara, att konsistoriet i en ganska viktig
principfråga uppgaf ett redan fattadt beslut, då kanslern uttalade sig
mot detsamma. Förhållandet var, att universitetet, som alltid haft
svårt att bevaka sina fordringar och sköta sina processer (det hade
ännu icke särskild ombudsman för detta ändamål), släpade med sig
tre synnerligen gamla skuldfordringsfrågor i sterbhusen efter
professorerna Ausius, Bringius och Gestrinius3 och, jag vet ej af hvad
orsak, icke kunde komma till något slut med desamma. Fråga
1 I). 1!) Maj 1685 (kopia bland Örnbjälms papper i K. Bibi.), Hvad
som isynnerhet retade De la Gardie var, att kollegiets skrifvelse, med
förbigående af hans namn, riktats till prokansler och konsistorium.
® Se ofvan sid. 198.
n Ausius dog 1659, Bringius l(i(!2, Gestrinius redan 1648.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
