Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
mening.1 För kanslerns sårade själ var underrättelsen om beslutet,
som gafs genom en konsistoriets skrifvelse af 17 Maj, naturligen en
ljuflig balsam. Han tackade det med värme (d. 26 Maj) för den
omvårdnad det visat om lians heder och utgöt sig därpå i de
starkaste ordalag öfver den batade ovännen. Det var honom
obegripligt, skref han, att denne, som i så många år visat honom "all
vanheder och indifferens", nu kunde vara nog oförskämd att neka
till det, hvars sanning hans egna kolleger kunde bevittna. Om
denne ansåge sin bibliotekariefullmakt så konsiderabel, att det i lians
ögon vore ett majestätsbrott, där någon förmenade att det icke
tillkomme honom att utan konsistoriets vetskap rannsaka i det som
passerat, "då ban snart sagdt låg i vaggan",2 så finge ban icke
heller förvånas, om kanslern å sin sida begärde hans instämmande
för konsistoriet. Slutklämmen i brefvet lydde, att då den, som
anklagats för ett brott, icke kunde bedras med ett så högt ämbete
som rektoratet, ämnade han nu anmäla saken för K. Maj:t ocli till
skydd för sin egen värdighet hemställa, om icke Schiitz borde vid
valet förbigås eller ock detta uppskjutas till dess rättegången blifvit
slutförd. Tydligen trodde han sig nu hafva fått sin obekväme
motståndare fast, hvars starka försänkningar å högsta ort ban icke rätt
uppskattade, liksom ban ej hade ögat öppet för, huru försvagadt
hans eget inflytande därstädes var. Äfven underrättelsen, att Schiitz
i en d. 16 Maj inlämnad skrifvelse begärt protokollsutdrag för
sessionen d. 14 och däri djärft förklarat, att han nu ämnade skjuta
sig under konungens dom,3 väckte hos honom mindre oro än harm.
Han mente, att fastän Schiitz tycktes ämna gå ifrån sitt lagliga
forum och således anse, att konsistoriet icke gällde så mycket som
en vanlig tingsrätt eller rådstuga, skulle ban viil finna, att konungen,
som vore så mån om rättvisans gilla gång, icke skulle för hans
räkning rubba fastställd rättegångsordning. Suckande tillade han:
"den mannen måste innerst i själen vara arg, som viljandes invecklar
sig i så många svårigheter".1
Men Schiitz var säker om styrkan i sin position. Detta synes
bäst däraf, att ban hade tillåtit sig att i sin ofvannämda skrifvelse
1 Benzelius förklarade kort och kärft, att ban höll sig till
konstitutionerna, Holms säkerligen med afsikt dunkla votum gi\r dock i samma
riktning. Säkerligen ville bägge värna om sin fakultets rätt till rektoratet,
och att ställa sig pä Rudbecks sida var för dem omöjligt.
’ Schutz, föddes 1647, året innan Loccenius blef bibliotekarie.
" Den skrifvelse, som Schutz inlämnade i konsistoriet och som intogs
i dess protokoll för d. 28 Maj, saknar dato, men kanslern tillägger den dato
af 16 Maj i sitt nedannämda bref till konsistoriet af d. 31.
’ Kanslern t. konsistoriet 31 Maj 1684.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
