Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
af d. 16 Maj tämligen hånfullt fråga konsistoriet, huru man enligt
dess mening hade att förstå orden i dess beslut, att ban skulle
ödmjukt förnöja kanslern. Att han föga bekymrade sig om dess
mening i den saken var klart däraf, att ban, utan att afvakta svar,
ingick, som ban hotat, direkt till konungen med en skrifvelse, hvari
ban anklagade Rudbeck icke blott för att hafva hindrat honom i
hans arbete för bevakande af universitetets rätt, utan ock för att
med ogrundade berättelser hafva angripit hans heder både här och
annorstädes, ja inför själfva K. Maj:t, samt klagade, att man nu
sökte stänga honom ohörd och orannsakad från rektoratet.
Supp-liken hade genast den verkan som han väntat och förutsett. Den
20 Juni 1684- afgick en kunglig skrifvelse till kanslern och
konsistorium, hvilken, efter redogörelse för de suppliker som ingått frän
både kanslern och Schütz, förklarade, att alldenstund det kungliga
ämbetet fordrade, att ingen underginge exekution, förr än han blifvit
genom laga dom fälld, så ägde heller ingen förmena Schütz
rektoratet, innan detta skett, men att detta ingalunda behöfde förhindra
kanslen eller Rudbeck att inför konsistoriet inleda sina processer
mot honom. Intrycket af det kungliga budskapet, att Schütz skulle
insättas i rektoratet, kunde icke annat än skärpas däraf, att konungen
i ingressen omförmält de oförsiktiga ord, hvaraf De la Gardie i sin
supplik begagnat sig. Denne hade nämligen dels sagt sig befara,
att oin Schütz blefve rektor, skulle han på sex månader åvägabringa
så många turbas, att det skulle lända K. Maj:t till största förtret
och akademien till konfusion och obehag, dels förklarat, att han icke
ämnade sköta sitt ämbete, så länge denne vore rektor.
För Schütz var det en sann triumf att sålunda hafva kastat
både kansler och konsistorium ur sadeln, och han lät konsistoriet
genast förnimma det genom att i det konsistorium, i hvilket
kunga-brefvet upplästes, d. 23 Juni, stiga upp och hålla ett salvelsefullt
tal, hvari han tackade Gud, som genom sin försyn styrt så, att
sanningen ändtligen kommit i ljuset, och sin konung, som tagit honom
i nådigt beskydd, samt slutade med följande ord, som vittna antingen
oiu fräckt hyckleri eller själfkär blindhet: "Jag hugnar mig af Pauli
ord: Min berömmelse är mitt samvetes vittnesbörd." Rudbeck uttog
den lilla liäinden att en vecka senare vid rektorsinstallationen
undanhålla musikinstrumenten och så minska den sedvanliga
högtidligheten vid dess firande, hvilket ock mycket riktigt gick Schütz djupt
till sinnes.1 För den slagne kanslern var det som skett ett hårdt
nederlag, och han kände förödmjukelsen djupt. Yrid underrättelsen
1 Kons. prot. 20 Sept. 1684.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
