Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
på en söndag, ehuru det icke var något periculuni in mora, och
hela teologiska fakulteten, utom Skuuk, härigenom förhindrats att
deltaga. Vidare drog han dem till minnes, och detta säkerligen med
stor inre tillfredsställelse, att K. Maj:ts bref af den 20 Juni
uttryckligen föreskrifvit, att processen skulle föras infor konsistoriet,
hvarför det aldrig bort kunna sättas i fråga att utlämna handlingarna
i målet, innan rannsakning skett, mycket mindre innan dom fällts;
och de borde ej glömma, att om i strid med K. Maj:ts bref så skett,
skulle de ådragit sig ett strängt ansvar inför konungen, som vore
den ende och säkre tolkaren af sina brefs innebörd.
Tillrättavisningen slöts med ett ironiskt tack för "ett roligt ocb stilla rektorat".
Det var ett beskt piller att svälja, men förödmjukelsen var
själfförvållad, ty konsistoriets förfarande hade både i form och sak
varit sådant, att orätten stannade på dess sida. Hvarje tanke på
vedergällning var redan därför utesluten, men än mer af vissheten
om Schütz mäktiga ryggstöd hos konungen. Och hade kanslern eller
någon annan drömt om möjligheten af att ännu komma Schütz till
lifs, afskars hvarje utsikt i den vägen fullständigt därigenom, att
på samma dag, som Schütz näpste sina kolleger, d. 10 Dec.,
undertecknades det märkliga konungabref, som insatte honom, räntmästar
,T. Arrhenius och rektor Wolf till ett slags storinkvisitorer vid
universitetet för den närmaste tiden. Mäktigare än någonsin i denna
nya ställning lät nu Schütz sina motståndare känna bela tyngden
at’ sin hätskhet.
Den inkvisitionskommission, som nu insattes af konungen, och
hvars verksamhet trycker en så obehaglig prägel på det följande
årets tilldragelser, var visserligen icke något ögonblickets verk,
framkalladt af en tillfällig nyck hos den enväldige konungen. Sådan
var icke Karl XI:s natur, i rättsfrågor ville ban uppriktigt följa
lagens väg och strängt akta formerna. Men för både kansler och
konsistorium, som icke hade den ringaste aning om saken, kom det
kungliga beslutet som en bedöfvande öfverraskning. Det hade dock
sin förhistoria. Räntmästaren och Schütz hade sedan en tid tillbaka
satt i gång ett vidlyftigt arbete, i ändamål att utreda orsakerna till
universitetets ekonomiska obestånd och därå söka en bot. För
Arrhenius, som nog egentligen var den drifvande kraften i arbetet,
liksom ban satt inne med sakkunskapen gällde det viil icke i första
rummet så mycket att få hemsöka med sträng vedergällning dem
som hade företrädesvis vållat detta onda, om det ock icke var
honom okärt att få näpsa Olof Rudbeck,1 som att vid universitet
1 Om Rudbeekarnes egennytta var lian dock fullt öfvertygad. Han
kunde säga i konsistoriet (27 Jan. 1(586), då han vederlade Rudbecks oriktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
