Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
injaga en välbehöflig skrämsel och för alltid göra en ända på de
missbruk, som frodats under den De la Gardieska styrelsen. Ilos
Sehiitz åter torde säkerligen hatet mot ovänner och lusten att riktigt
få klämma till dem hafva verkat starkast. Hos bägge rådde dock
en djup öfvertygelse, att det myckna ogräset endast kunde af en
skonslös hand uppryckas, och de hafva tydligen lyckats bibringa
konungen den föreställningen, att det allmännas rätt blifvit trädd
för nära genom pliktförsummelse och slapphet, möjligen ock genom
egennytta. De bägge männens förarbeten hade emellertid tagit en
sådan omfattning, att det visat sig, att det icke, som de tydligen
hoppats, kunde föras till ända under Sehiitz rektorat. Och Arrhenius
ingick därför på senhösten 1684 till konungen med en skrifvelse,1
i hvilken han utvecklade, hurusom hans fleråriga arbete att återställa
ordningen inom de ekonomiska förhållandena vid universitetet,
hvilket var belastadt med skulder till ett belopp af 80,000 daler,8 hade
föga annat uträttat än att draga öfver honom en och annans bat
och förföljelse, till dess Schutz gifvit honom en kraftig hand,
hvarpå de i förening med "några flera" begynt utarbeta en omständlig
berättelse om universitetets svårigheter, afsedd att framläggas för
konungen. Slutförandet af denna goda sak stode dock nu i fara,
efter Schutz, som varit mycket hindrad under sitt rektorat, nu skulle
snart nedlägga detta; för att förekomma något dylikt anhöll ban
nu, att K. Maj:t ville nådigst, såsom stundom brukats, förlänga
dennes rektorat.
Framställningen fann ett villigt öra hos konungen. Visserligen
gick ban icke in på den begärda rektoratsförlängningen, men den
anordning ban träffade gick vida längre och visade sig vida
verksammare. Ty i det ofvannämda brefvet af d. 10 Dec. 16843
uppdrog han åt Scliütz att jämte tillkommande rektor, eller om denne
vore hindrad, utan honom fortsätta sin undersökning om
universitetets släta tillstånd och därvid adjungera räntmästaren1 samt härvid
uppgifter om ßuscagrii lönevillkor: »Det är intet så med andra vid
akademien, som med de gode herrar Rudbeckiis, som förmenas drifva detta, al’
hvilka den ene har både full professorslön och dessutom Upsala pastorat,
som i förra tider födde sin egen man särskildt, den andre full professorslön
och dessutom andra tilldräktiga handteringar med koppar, hamrar, jakter etc.’
1 Odateradt original i R. ark.
’ Han räknar kopparmynt. Universitetets skuld vid slutet af 1083 var
20,078 daler smt., som i kppmt. gör 80,034.
8 Kopia bland Örnhjälms papper i K. Bibkt.
1 Ehuru Arrhenius sålunda knappast var likställd med Sehiitz,
betraktade han sig som sådan, och de underskrefvo sig »kunglige fullmäktige i
■den akademiska inkvisitionen». Rektor Wolfs namn påträffas ock ibland,
men troligen mera pro forma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
