Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgifver två år senare,1 att det. varat dagligen genom ett helt år
från sex om morgonen till sju på kvällen, och Arrhenius skrifver,
att det i hög grad försvagat hans syn, ty hàn "satt stadigt därvid
till 10, 11 om nätterna och åter ifrån 3, 4, 5."-
När man ser de stränga inkvisitorernas bittra ovilja mot
Rudbeck och vet, hvilket ryggstöd de hade att påräkna i konuugens
beskydd, skulle man viil kunnat vänta, att Rudbeck på något sätt
kommit i klämma under räfsten, åtminstone att han därunder varit
utesluten från den kungliga ynnesten. Så har dock ej skett, tvärtom
har ban vid olika tillfällen, midt under det att inkvisitionen pågick
som värst, erfarit särskilda bevis på konungens välvilja. Hans
märkliga personlighet hade förvärfvat honom talrika gynnare bland
de mäktige, och Karl själf har nog varit starkt tilltalad af det
storslagna i Rudbecks väsen och ej minst af tendensen i hans gigantiska
Atlanti|ca, som skulle bevisa, att Sverige och svenskarna hade äldre
anor än något annat land i världen. Det var ock just Atlantikan,
som föranledde konungens ingripande till hans förmån. Första
gången skedde det om våren 1685, då Antikvitetskollegiet, i hvilket
Rudbecks gamla ovänner, Hadorph och Arrhenius, nu sutto vid
styret, i förargelsen öfver det uppseende Atlantikan väckte och den
(diejdade själfkärlek, med hvilken dess författare uppträdde, sökte
bereda honom obehag. De sågo i lindbeck en oberättigad
medtäflare på det arbetsfält, som de betraktade som sitt, och deras harm
måste växa. i den mån ban liit allt starkare höra, att ban på detta
område var den store siaren, hvars upptäckter spridt en alldeles ny
glans öfver Sveriges fornhäfder. Hans förhäfvelse måste så mycket
mera reta de andra, som de voro män med kritisk blick och klarare
uppfattning af historiens metoder och som därför ingalunda hade
svårt att se alla svagheterna i Rudbecks utbasunade jätteverk. De
fingo ett godt tillfälle att bereda honom en förargelse, när han,
efter ett då för tiden ej ovanligt bruk, lät af fåfänga trycka i
Upsala lärde mäns och äfven andras smickrande omdömen om
Atlantikan, ibland hvilka några innehöllo uttryck, som gingo kollegiets
heder väl nära. Och de behöfde blott gifva en vink åt Schütz, som
då var inspector typograpbiæ, för att få tryckningen afbruten. För
denne var det naturligen en sann njutning att få reta Rudbeck.
Han infann sig å tryckeriet, lade beslag på både manuskript och
allt. hvad soui redan fanns tryckt samt aflämnade detta hos rektor,
hvilken d. 11 April 1685 föredrog saken i konsistoriet. Schütz hade
1 Teol. Fak. prot. 8 Dec. 1(588.
2 .1. Arrhenius t. S. Åkerhielm K April 168!» (Vet. Akad. Bibi.,
Bergi-anska b ref saml. Bd 1). Han upprepar det i sin nyssnämda själfbiografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
