Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Det andra tillfället då konungen visade Rudbeck en
omisskännelig ynnest var om hösten samma år, då den slutliga domen fallit
öfver boktryckar Curio. För Rudbeck var denna utgång af saken
ett hårdt slag och än mer för den stackars boktryckaren, som nu
stod där med två tomma bänder, men till den förres heder länder,
att ban icke tvekade om sin skyldighet att försörja Curio, hvarom
han så ofta ordat, utan tog honom hein till sig. Men det var ock
därför för honom af största vikt att utverka åt Curio rättigheten
att fortfarande få utöfva sitt yrke, åtminstone i egenskap af
Rudbecks private boktryckare, ty därförutan syntes utsikten att fortsätta
tryckningen af den stora Atlantikan nästan förmörkad; lyckades han
däremot utverka en dylik rättighet, skulle ban därigenom icke blott
kunna upphjälpa Curios affärer, utan ock på samma gång rikta ett
kännbart hugg åt dem, som i hans ögon så orättfärdigt störtat
mannen. Samtidigt därför med att ban kraftigt pådref Curios
likvidation med universitetet, hvarvid ban på alla upptänkliga sätt
sökte bereda sina motståndare åtskillig förargelse, bestormade lian
kanslern med bref på bref för att söka skaffa Curio den åstundade
rättigheten. Med mycken skicklighet erinrade ban om, att både i
in och utlandet hade, vid sidan af de privilegierade
akademibok-tryckarne, äfven enskilda sådana fått existera; så skulle i gångna
tider Wallins, Chesnecopherus, Ravius, Loccenius och Schefferus i
Upsala haft dylika, i Åbo Gezelius, i Lund biskopen själf. Och ban
nöjde sig ej med denna begäran, utan önskade äfven, att Curio
skulle få rättighet att mottaga universitetets tryck i de fall, då
akademiboktryckeriet ej såge sig i stånd att medhinna dylika. I
trots af att inkvisitionskommissionens mäktiga herrar starkt lade sig
mot hans begäran,1 gaf konungen, som i likhet med sin samtid såg
i Atlantikan ett storverk, som ej finge sättas i fara, sitt bifall till
Rudbecks framställning utom i den punkt, som innebar en onödig
konkurrens med akademiboktryckaren. Genom bref af 6 Oktober
1(585 erhöll Curio rätt att i Rudbecks bus hålla eget tryck för
utgifvande af dennes arbeten, att tullfritt införskrifva nödig materiel
samt vara fri för borgerlig tunga; såsom särskildt skäl för
privilegiet anfördes, att Atlantikan "efter många lärde mäns berömmeliga
omdöme med mycket goda och fasta skäl fulltygar och visar Svea
rikes antiqvitets Rudbeck kunde vara ganska nöjd med utgången,
ehuru han icke fick de två hemman som han för Curio begärt, och
ehuru privilegiet uttryckligen förbjöd Curio att mottaga akademiskt
tryck. Det senare förbudet öfverträddes dock snart, och konsisto-
1 Odateradt original al’ Micrander (rektor), Wolf (prorektor), Schiitz och
Arrhenius till K. Maj:t bland Örnhjälms papper i K. Bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
