Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
riefc måste blunda därför, då dess eget tryckeri icke hunnit
återställas i det skick, att det kunde utföra det tryck, som behöfdes för
promotionen i Dec. 1685.1
Troget hade De la Gardie stått vid Rudbecks sida i dessa tvenne
frågor. Han hade samtidigt med den första och i samband med
densamma haft tillfälle att- än kraftigare taga till ordet för deti
trogne, af honom beundrade och älskade vännen.
Antikvitetskollegiet hade nämligen funnit sig långt ifrån belåtet med utgången af
sitt indirekta, genom Schütz verkställda anfall mot Rudbeck på våren,
och det hade omedelbart därefter beslutit att själft gå till storms
mot honom. Icke utan skäl harmades det, att hela världen nu skulle
läsa de egentligen enfaldiga, men otvifvelaktigt för kollegiet sårande
slutorden i afledne Östgöta prosten Sitelii judicium: "Här falla så
många trycketunnor,2 af bela Sveriges rike, att det vore väl värdt,
att Majestätet förordnade därtill [d. v. s. Atlantikans understöd] så
mycket som till dess fullbordan kunde behöfvas. Ty eljest
desstor-utan hafver man ännu intet något sett som våra antiqviteter angå,
som vi kunna hugna oss af, och hvad som lärer följa är än ovisst
och tiden lärer gifva." Kollegiet vände sig först till akademiska
konsistoriet d. 29 Maj 1685 med en på synnerligen tungrodd latin
affattad, ganska hetsig skrifvelse,8 hvari det förklarade, att Rudbecks
själfberöru hade det väl kunnat låta med tystnad passera, men ej så
Sitelii bref, till hvilket, som det försmädligt antyddde, Rudbeck själf
sannolikt vore författaren, emedan detta trädde kollegiets ära för
nära. Om så påfordrades, kunde det aflämna en icke obetydlig
förteckning på alla misstagen i hans Atlantika, och denna skulle nog
se dagen, om ban fortsatte med offentliggörande af dylika judicia.
Hvad kollegiets medlemmar uträttat vore K. Maj:t välbekant, och om
utgifvandet af deras arbeten på sista tiden fördröjts, så funnos därför
viktiga orsaker; hvad de utgifvit skulle lända till fosterlandets beder
1 Rudbeck t. kanslern 16 Nov. 1685 (Bref af O. R. s. 307).
’ Prosten i Vreta, Sven Sitelius’ judicium af 30 Maj 1684 är tryckt i:
»De . .. Rudbeckii Atlantica diversorum testimonia», utan ort och år, s. 17.
— Bibeltryckstunnan var nu anslagen till Antikvitetskollegiet, men Rudbeck
hade ock goda ögon till en del af densamma. I ett bref till kanslern (utan
dato, men troligen af 7 Maj 1685 i Lunds Bibi.) berättar han, att en god
vän sagt om Sitelii judicium, att detta nog »skulle skaka något på
tryckaretunnan, ocb befruktandes vore, att rågan och öfvermåttet skulle, dock med
rätta, spillas på andras åkrar och då ej så ymnigt sås i en mans haga» (d.
v. s. Hadorphs). I bref af 14 Juni 1685 (Bref af O. R. s. 288) låter ban
kanslern veta, att både ärkebiskopen och den mäktige Fabian Vrede antydt
en dylik möjlighet.
3 Kopia i Ups. Bibi-, 1’almskölds saml. XV, T. 15, s. 645.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
