Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
man med ytterligare bevismaterial.1 Det långa svaret var skarpt
ock dräpande, men ingalunda fritt från de förlöpningar till hvilka
De la Gardies lifliga temperament nästan alltid gjorde honom
skyldig, isynnerhet då hans häftiga lynne var uppretadt..2 Brefvet var
tydligen ämnadt för offentligheten, ty ban skref i början, att ban
t.ill svar på deras latinska skrifvelse begagnat sig af modersmålet,
på det att hvad ban nu sade skulle af alla kunna förstås. Ironiskt
uttryckte ban därpå sin förvåning att se kollegiet bofast i Stockholm,
ehuru ban själf inrättat det i Upsala och ej kände någon kunglig
förordning 0111 dess förflyttning. Deras anklagelse, att ban lånat sitt
öra åt Rudbeck, tillbakavisade han med stor indignation, och han
tog kraftfullt vännens försvar mot deras beskyllningar, som ban
ansåg vara alla sprungna ur det svenska nationallytet, afundsjukan.
De borde haft någon skv för att utan skäl antasta sin förman, om
också icke af vördnad för honom, "ty den torde längesedan vara
förkväfd af ondska", så dock af aktning för sig själfva. Han
lämnade därhän deras befogenhet att vädja till kanslikollegiet, och fast
de bjudit till att afdanka honom från den inspektion öfver
antikvitetskollegiet, som K. Maj:t uppdragit åt honom, berodde hans
ställning icke af någon annan än konungen, för hvars rättvisa tron ban
nog skulle uppvisa deras impertinentier. Detta bäska, men ej
oför-jänta svar var nog ej lätt att smälta för Hadorph och Örnhjälm.
Den förre yrkade ifrigt på, att man icke skulle tiga och så låta
Budbeck afgå med segern, och ban påniinte Örnhjälm upprepade
gånger, att man skulle sätta sig ned och hopsamla anmärkningar
mot Atlantikan, hvartill enligt hans uppgift äfven Pufendorf lofvat
låna sin hand; sedan skulle man draga saken inför kanslikollegiet,
där ban (troligen förhastadt) mente sig kunna räkna på understöd
såväl af presidenten grefve Bengt Oxenstjerna, som hofkansleren
Erik Lindschöld.3 Häraf blef dock ingenting. Ornhjälin såg
troligen, trots all hetsighet, bättre än Hadorph hvad klokheten fordrade.
Vi nalkas slutet af De la Gardies kanslersbana, och vi hafva
sett, huru törnbeströdd den varit under de sista åren. Det gör ett
1 Se Rudbecks svar till kanslern d. 14 Juni (Bref af O. R. s. 287). I
bref af 17 Juni till densamme (Lunds Bibi.) kallar ban kanslerns svar
»mustigt ocli herrligt» och hemställer i bref af 20 Juni (se föregående not),
om han icke kan få glädja alla rättsinniga och trogna vänner med att,
del-gifva dem svaret.
2 Kanslern t. Antikvitrskollegiet 18 Juni 1G85, tryckt i Svenska
Mercurius 1760, l)el 3, s. 105.
3 Hadorph t. Örnhjälm !» Juni och 13 Aug. 1685 (originaler bland
Örn-bjältns papper i K. Bibl:t) samt 2 Aug., tryckt i Loenboms Handlingar t.
Karl XI:s hist., 2, s. 150.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
