Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
mot oseden, att personer, i stället för att gå den laga vägen genonn
universitetsmyndigheterna, direkte vände sig till höga öfverheteni
lör utverkande af ensidiga resolutioner, ett meddelande som väcktte
stor tillfredsställelse i konsistoriet. Och han höll ord, ty när Erik
Benzelius blifvit biskop i Strängnäs 1687 och personer enskildt
anmälde sig till platsen, gaf hirn konsistorium däraf del (d. 4 Febr .
1687) och förklarade sig vilja afvakta dess förslag. I samma
riktning gick hans underrättelse d. 8 Dec. 1686, att ban talat med K..
Miij:t och utverkat dennes bifall till, att begäran om stipendielör—
langningar icke finge, i strid med konstitutionerna, på enskild vägj
andragas hos konungen. Likaså blef det slut på Olof Rudbecks»
forna allsmäktiga sidoinflytande i och med lians välgörares bortgång..
Det låg i själfva sakens natur, då kanslersmyndigheten, liksom aili
annan, inramades i enväldets starka regelbundna former, och ßengtt
Oxenstjernas natur var icke heller af den art, att den medgaf
något favoritskap. Rudbeck har därför numera icke haft något annatt
inflytande än det, som hans snille, kännedom om universitetet ocht
mäktiga personlighet fortfarande tillförsäkrade honom. Han barr
ock, trots sin forna starka förbindelse med De la Gardie, hvilkett
just ej var någon rekommendation hos Karl XI, i hög grad åtnjutitt
konungens aktning och välvilja, liksom ban genast kom på ganskai
god fot till den nye kanslern, som synbarligen ej mindre än De lai
Gardie varit road af hans originella och saftiga korrespondens. Mem
Rudbeck har ock i regeln tämligen aktat sig att återfalla i dem
gamla ovanan att för kanslern vanställa Upsalaförbållandena ochi
misstänkliggöra sina kolleger. Han visste nog, att den nye
kanslern hade för godt omdöme att falla i första utlagda snara, och attt
dylika försök mest kunde skada honom själf; belt och hållet
han-han dock visserligen icke kunnat lägga bort oseden. Ett bevis på,,
att Oxenstjerna gärna gick hans billiga önskningar till mötes ocln
förordade dem hos K. Maj:t, har man däri, att då den trassliga ocln
i decennier omstridda frågan om den olycklige orientalisten Buscag—
rii underhåll ånyo väcktes af den outtröttlige Rudbeck ej långt
efter De la Gardies död, har Oxenstjerna, som riktigt insåg
omöjligheten af att, som Rudbeck föreslog, skapa en emeritilön af univer—
sitetsmedel, så mycket mera, som Buscagrius aldrig varit
ordinarie.-professor, beslutsamt vändt sig till konungen själf, hvilken rasktt
afhögg den gordiska knuten. Genom kungligt bref af d. 1 Sept. 16877
anslogos åt Buscagrius 250 daler smt. årligen af statsmedel
utöfver|-det lika höga belopp som denne förut uppbar af sina två adjunk—
turer (i medicin och filosofi).
Det område vid universitetet, som kanske först af alla kände;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
