Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
villningar på 1660-, 1670- ocli början at’1680-talet; när 1681 någon
tvekan uttalats i konsistoriet om rättmätigheten af förfarandet, hade
detta, med anslutning till förre räntmästaren Verelii åsikt, resolverat,
att man skulle fortfarande uppbära bevillningarne.1 Det är fast
obegripligt, att dylikt kunnat så länge fortgå långt in i Karl XI:s
tid, då statens rätt så noga bevakades, men omsider fick man å
högre ort ögonen öppna, och d. 8 Mars 1687 infordrade
kammarkollegiet upplysning om, med hvad rätt universitetet uppbar
mantalspengar och kontributioner af sina bönder. Vid sakens
föredragning i konsistoriet d. 16 Mars hade Arrhenius ett långt anförande,
hvari ban häfdade universitetets rätt med stöd af Kristinas bref och
erinrade, att man för öfrigt alltid, utom någon gång af
ovålighet.-uppburit bevillningarne; universitetets stat kunde ej heller utan dem
bestå. 1 bref till kanslern d. 1 April 16S7 vidhöll ock konsistoriet
samma åsikt. Det är dock att märka, att konsistoriets två
rättslärda medlemmar, juris professorerna C. Lundius och E. Aurivillius,
häfdade den riktiga åsikten, att Kristinas privilegium tydligen åsyftat
endast sådana extra ordinarie utlagor, "som ärligen utföllo".3 Och
konsistoriet har tydligen själft kommit till insikt af svagheten i sin
position, ty, när det omsider d. 2 Dec. 1687 redogjorde för frågan
i sitt bref till kammarkollegiets president Fabian Vrede, hette det
blott, att universitetet troil, att mantalspengarne voro inbegripna i
uttrycket "ovissa och e. ordinarie utgående utlagor", och det gör
ej ringaste försök att häfda sin rätt till bevillningarne, men uttalar
i stället en blygsam förhoppning, att K. Maj:t skall taga nådig hänsyn
till de balanser, som sedan många år häftat vid universitetets
lönestat. Det gällde nu tydligen att rädda sig för ett möjligt
reduktions-kraf å det man så länge olagligen uppburit. Karl eftergaf ock
välvilligt genom bref af 18 Dec. 1687 kronans fordran för hittills
uppburna bevillningar och gaf, med anledning af universitetets
antydan om att dess stat icke kunde bestå utan mantalspengarne, i
uppdrag ät Fabian Vrede, Karl Gyllenstjerna, universitetskanslern
och Erik Lindschöld att tillse, om så verkligen vore fallet och därom
inkomma med utredning. Det drog om öfver tvenne år, innan dessa
herrar blefvo härmed färdiga, men så togo de ock saken
grundligare än som hittills skett, genom att noga beräkna universitetets
behållna årliga inkomst. Sedan deras betänkande inkommit, resol-
1 Kons, prot lü Febr. 1681.
’’ 1688 23 Nov. visar bokhållaren i konsistoriet, att universitetet blott
•’! gånger låtit bevillningarne ingå till kronan (begrafningshjälpen 1660,
skeppshjälpen 1665—1666 och krigshjälpen 1671).
" Kons. prot. 16 Nov. 1687.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
