Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid ett tillfälle råkade den annars så väl sedde Arrhenius ut
tör konungens onåd. Tilldragelsen är märklig, ty den visar, huru
enväldet inkräktade på alla områden, äfven på äganderättens. Som
välbekant är, var den jord som universitetet innehade, till största
delen dess fria egendom med lika god besittningsrätt, som någon
annans, ity att Gustaf Adolf ju donerat af sitt arf och eget. För
utomstående började dock detta förhållande falla i glömska, ocb
man föreställde sig, att akadeniigodsen i likhet med de flesta
lönedonationer ursprungligen varit kronojord. För Karl Xf:s
reduktions-och kameralkarlar var uppfattningen belt naturlig, och den började
göra sig gällande å högre ort; jag har ofvan påpekat,1 att konungen
själf har 1G79, då Jan Gabriel Stenbock ville tillbyta sig två
aka-demihemntan, delat denna åsikt och donerat honom skatterätten
till dessa. Ännu lefde man dock vid själfva universitetet i den
tron, att man var ägare af hemmanen, men 16S7 skulle man
grundligen tagas ur sin villfarelse. Universitetet hade då uppsagt en
akademibonde, som i dess tanke hade illa skött sitt hemman, men
öfverraskades d. 19 Januari sagda år af en skrifvelse från
landshöfding Thegner, att som bonden enligt hans tanke var i stånd
att utgöra utlagorna, borde denne bibehållas vid hemmanet.
Konsistoriet ansåg detta vara ett ingrepp i universitetets äganderätt,
och Arrhenius uppsatte en skarp deduktion,5 hvari landshöfdingen*
anspråk på att lägga sig i saken tillbakavisades. Men Thegner,
en af reduktionens ledande män, var icke att leka med, ocb konungen
upptog hans sak som sin. Konsistoriet fick befallning d. 20 Sept.
att insända fullmäktige till Stockholm för att svara i saken, som
konungen ämnade själf upptaga. Det såg så mycket betänkligare
ut, som ban d. 3 Oktober aflat ett nytt bref med förfrågan, hvilka
som tagit del i den skrifvelse till Thegner, hvari så eftertänkliga
expressioner influtit. Arrhenius skyndade att d. 13 Oktober göra
skriftlig afbön hos konungen för hvad ban skrifvit, och saken slöts
utan vidare efterräkning. Men kungabrefvet af 19 Oktober 1687
var ändå tungt nog att mottaga, ty Karl förklarade där, att de
gods, som Gustaf Adolf gifvit, voro och borde hållas för
kronan-gods, af hvilka universitetet endast ägde uppbära räntan, men icke
öfver dem utöfva någon jurisdiktion. Det kunde i alla fall vara
försäkradt, hette det, att K. Maj:t skulle skydda det vid dess
inkomster. Det kunde dock icke undgå någon, hvilken skillnad det
var, om universitetet blott tillförsäkrades den ränta som hittills
1 Se ofvan s. 188.
* Deduktionen finns tyvilrr ej i behåll. Enligt K. Maj:ts bref af 1!»
Okt. 11)87 makulerades alla skrifvelsen!.! i tvisten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
