Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
utgått, eller om det iigde, med jordens stigande värde och stegrade
afkastning, motse en större inkomst. Och den faran låg alltid för
handen, att fråga kunde uppstå att till fördel för kronan medgifva
skatteköp af akademihemman, i hvilket fall universitetet för all
framtid endast iigde att påräkna den ränta, som då intecknades.
Och ett försök i denna riktning gjordes, som vi framdeles få se, i
omfattande skala af Karl XII. Grundsatsen oiu akademihemmanens
egenskap af kronojord var emellertid härmed fastslagen och trängde
alltmer igenom. Aret därefter gaf konungen, som ofvan nämts,1
universitetet varning för ovarsam disposition af kronans jord, som
det i nåder förunnats, och universitetet måste böja sig.2
Huru starkt universitetets ekonomi ännu berodde af förmågan
och ärligheten hos dess räntmästare, skulle på ett slående sätt visa
sig, då J. Arrhenius lämnade platsen, efter att d. 30 April 1687 hafva
utnämts till professor i historia efter sin broder Claes
Arrhenius-Örnhjälm. Ty den lättsinniga och slarfviga filos, magistern Peter
Halenius (adlad Hallenstedt), soiu efterföljde honom, förskingrade
snart hvad Arrhenius uppbesparat och började intrassla sina ocli
universitetets affärer på ett sätt, som kunnat blifva ganska
betänkligt, om icke döden plötsligen bortryckt honom 1693. Konsistoriet
bar dock icke ansvaret för, att mannen fått den ansvarsfulla platsen.
När förslaget till räntmästaretjänsten efter Arrhenius uppsattes i
konsistoriet d. 13 April,3 hade en öfverväldigande majoritet därå
uppfört i första rummet den duglige och ärlige akadeniibokliållaren
Birger Rommel, och först i andra rummet Halenius Arrhenius,
som röstade på Rommel, erinrade särskildt om Axel Oxenstjernas
yttrande, att det vore bättre att hafva en oliird räntmästare, än en
lärd, som snart kunde stjäla en summa penningar från universitetet
och sedan för samma penningar spetsfundigt disputera ex
subtilita-tibus juris, och att V erelius, trots all sin lärdom och ärlighet, hade
genom brist på affärsblick och för stor eftergifvenhet bragt
ekonomin i svårt trångmål. K. Maj:t utnämde emellertid d. 30 April
Halenius; sannolikt har här den omständigheten inverkat, att
Halenius länge varit i kanslerns, Bengt Oxenstjernas, tjänst och därunder
: Se ofvan s. 248.
- När räntinästaren d. 14 Febr. 1691 satte i fråga i konsistoriet, om
il etta kunde efterskänka en bondes skuld, sedan exekution begynts,
förnekade juristen Lundius denna rätt, »sedan godsen nu äro for kronans erkände .
och den närvarande kanslern anslöt sig till lians åsikt.
0 Man skred till förslag, innan kungabrefvet af 30 April om Arrhenii
förflyttning utfärdats, på grund af ett meddelande frän kanslern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
