Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
den gamla ocli väl grundade filosofien.1 Naturforskarnes nya ocli
naturliga förklaring af en mängd naturfenomen, som hittills af den
stora massan betraktats som öfvernaturliga järtecken och bevis pä
Guds straffdomar, godkändes icke heller af den stelnade
bokstafs-dyrkan hos tidens teologer. Förgäfves kämpade Bilberg och Spole
i utgifna skrifter och sökte med klara bevis skingra fördomarna;
med verklig kvickhet sade den förre om planeterna: "Irrstjärnorna
hafva fått sitt namn, icke af deras, utan af vår irring". Det allmänna
tänkesättet lät sig ej så lätt rubbas, ännu kunde en samtida
professor i Åbo, J. Flachsenius uppträda till de gamla fördomarnas
försvar, och K. Maj:t själf förklarade ju i böndagsplakatet 1683,
att kometerna icke voro annat än budbärare otn, att Gud tagit riset
i handen och hvässt sitt. svärd."2
Anledning till misstankar, att den Cartesianska filosofien var i
tärd med att bos oss skjuta starkare rötter, har, som vi sett, ej
alldeles saknats, om ock de misstänkta symtomen icke bort förefalla
synnerligen märkvärdiga. Svårförklarligare är, hvarför utbrottet
kom just 1686; möjligen har orsaken varit, att just under föregående
år Hera misshagliga disputationer sett dagen; kanske ock Bilbergs
konflikt med Ljung väckt särskildt uppseende. Men klart är, att
om sinnesstämningen varit mera upprörd än vanligt, så erbjöd
prästerskapets sammanträde på riksdagen 1686 ett osökt tillfälle för de
många inom ståndet, som ogillade och fruktade nyheterna, att för
hvarandra uttala sina farhågor. I ett sådant sakernas läge kunde
en ringa gnista lätt komma en stor eld åstad, och de saknades ej,
som voro villiga att spela rollen af braständare. Stridens låga
tändes af Upsalarepresentanten vår välbekante Henrik Schutz,
superintendenten i Hernösand M. Steuchius och Åbobiskopen Petrus Bång,
de två sistnämde förut lärare vid universitetet, Steuchius som
professor i logik, Bång som teologie adjunkt. Striden har sålunda
utgått ur universitetets eget sköte. Initiativet skall hafva tagits af
Steuchius och Bang,3 men Schütz har säkerligen däri haft ej mindre
del och han ser nästan ut att hafva varit dess ledare. Hos honom
verkade nog ej ensamt det ortodoxa nitet, utan äfven ett lifligt
begär att få klämma åt sina många obekväma och afskydda
personliga motståndare vid universitetet; Steuchius åter, gammal
aristote-liker och nu ön af kyrkans dignitärer, leddes väl mest af den åsikt,
1 Ar 1686. .Se E. Lewenhaupt, Anteckningar rau Uplands nation, 1877, s. 60.
* L A. Anjou, Svenska kyrkans historia ifrån... 1593, s. 396—97.
" Bång tillskrifver sig initiativet i ett intyg dateradt Upsala d. 25
Januari 1687 (kopia i K. ark.). Schutz åter säger i teologiska fakulteten d. 30
Dec. 1686, att Steuchius först rört vid saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
