Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26-1
gärde förbud för, att alla skadliga noviteter, särskildt principia
philosophiae Cartesianæ, offentligen eller enskildt gjordes till föremål för
undervisning. Man fordrade, med ett ord, ingenting mindre än att
fullständigt klafbinda deri vetenskapliga forskningens frihet.
Trots att i denna skrift liksom i andra dylika talet ofta rör
sig om Cartesianska filosofiens principer, kan man tryggt påstå, att
ingen mycket tänkte på dessa. Cartesii egentliga filosofiska
spekulation hade slagit rot hos ytterst få och var nog fortfarande så godt
som okänd för de fleste, ej minst bland dess teologiska motståndare.
Striden gällde egentligen, huruvida det skulle tillåtas den gryende
naturforskningens banerförare att med stöd af sina experimenter och
tillämpning af Cartesii metod demonstrera naturens lagar ur dess
egna företeelser och så kullkasta allt hvad den aristoteliskt-skolastiska
filosofien under århundraden på spekulationens väg uppbyggt ej
blott inom naturvetenskapen, utan äfven inom teologien. Och just
i det sistnämda låg, enligt teologernas uppfattning, den största faran,
ty den protestantiska teologien hade, alldeles som den katolska,
timrat sin dogmatiska byggnad med de hårfina distinktioner, som lånats
ur skolastikens rustkammare, och man föreställde sig, att med fallet
af denna terminologi skulle icke blott renlärigheten, utan rent af
religionen sättas i fara. Man kämpade af fullaste öfvertygelse pro
aris et focis. Det bör å andra sidan framhållas, att våra
Cartesia-ner ingalunda hyste några dolda afsikter mot den rena läran än
mindre mot religionen, de voro alla allvarliga och strängt troende
män, som endast önskade, att teologien ej skulle få förtrycka
vetenskapen. Och det kan tilläggas, att, trots deras tal om forskningens
frihet, var i botten den grundsatsen icke stort mer bekant för dem,
än för deras motståndare; en hvar begärde nog frihet för sin
vetenskap, men såg ändock med ovilja hvarje försök af andra att inkräkta
på det, område, som ban ansåg vara sitt. Skråandan satte ännu
sin prägel på den vetenskapliga uppfattningen.
Om prästerskapet trott, att den om renlärigheten så nitälskande
konungen skulle utan vidare lyssna till sina beträngda
församlingsherdars något långt gående anspråk, så bedrog det sig. Karl XI
älskade rättvisan och i hans omgifning funnos män, som förde dess
och vetenskapens talan, såsom Lindschöld, Åkerhjelm m. fi.1
Konungen ville, att äfven den anklagade parten skulle höras och
remitterade därför skrifvelsen till universitetet den 8 Dec. 1686, med ut-
1 Drossander hade redan d. 11) Okt. lUb’0, då ryktet meddelat honom
prästeståndets steg, vändt sig till S. Akerhjelm och bedt denne laga, att han
eller någon annan finge före frågans afgörande yttra sig i saken Nya
svenska biblioteker, 2, s. 750).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
