Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
det allra svåraste vore, att äfven "våra senare physici lutherani
intet kunnat eller kanske intet velat skilja från den rätta
pliilo-sophien det som liar smak af den hedniska afgudadyrkan och
innehåller mycken osanning och vaniteter".1 Och därpå gick fakulteten
in på principfrågan om vetenskapen och religionen. Enligt hennes
tanke ledde sig filosofien, likaväl som teologien, tillbaka till Gud
som sin yttersta källa, ehuru deras vägar icke vore desamma, i det
den förra var en empirisk vetenskap, hvars sanningar klarnade med
vetenskapens fortgång, ty om dessa gällde, att veritas est temporis
tilia; hon hade ock just därför fått oskyldigt lida mycken förföljelse.
Slutligen tog fakulteten Cartesius och hans filosofi i varmt försvar,
ocli skriften mynnade ut i, att "emedan allt nytt intet är Cartesianskt
och ej heller allt Cartesianskt nytt, så kan man intet säkert judicera,
hvad som af gammalt och nytt är att behålla eller förkasta".
Dessa svar kunde ej synnerligen behaga teologerna, och de togo
sig nära en månads tid, innan de blefvo färdiga med sitt genmäle.
Härunder uppretades deras stämning ytterligare af att Bilberg, som
de lika mycket fruktade som hatade, icke kunde lämna dem i fred,
utan tog sig för att sprida löje öfver motståndarnes sak. Vid en
disputation, som han d. 9 Fehr. 1687 höll med stipendiaterna,
uppsatte ban teser, i hvilka han på ett mästerligt sätt dref med den
skolas-fiska terminologiens dunkla uttryck och med dess lärofäder. Så löd
t. ex. en tes: "quia differentia individuans res est positiva sola
ratione differens a re individuanda, contra recentiores scholasticos
videmur posse defendere Thomam, qui facit materiam signatani
principium individuationis, et Scotum quoque, qui illud definit per
hæcceitatem". Det mest retsamma var kanske, att i själfva
inti-mationen till teserna hade Bilberg, med användning af ett uttryck
i prästeståndets skrifvelse, sagt, att disputationen skulle hvila på
"philosophia veteri, stabili et bene fundata". Det roade auditoriet
fann naturligen satiren förträfflig, och åtlöjets skimmer spriddes
öfver teologerna och deras sak.2 När teologiska fakulteten d. 22
Febr. omsider var färdig med sin sedan s. k. remonstrationsskrift,3
uttalade den ock sin harm öfver, att någon (Bilbergs namn utsattes
icke) tillåtit sig ett dylikt gäckeri, och tonen i skrifvelsen var långt
ifrån blid. Den förde de andra fakulteterna till minnes, hur det
1 Härmed åsyftas tydligen teologernas försök att som järtecken lie-
trakta vissa naturföreteelser, äfven efter att naturforskarne uppvisat deras
naturliga förklaring.
3 Bilbergs teser finnas i tenlog. fakult:s arkiv bandet »caasa cartesiana»
och äfven i Ups. Bibi. T. 80. Jfr teol. fak. prot. 22 Febr.
3 Kopia i K. ark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
