Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
digt nit, på inrådan af en enda fakultet, ja kanske af blott en enda
dess medlem, dragit denna sak inför offentligbeten, Hon tvekar
dock ej att erkänna, att hon upptagit det goda i Cartesii skrifter;
detta har skett öppet, ingalunda lönligen, soiu prästerna föregifvit,
och af denna filosofi har för öfrigt religionen intet att frukta, då
den med vördnad och helig tro anammar Guds hemlighet. Därpå
går fakulteten in på frågan om den gamla och nya filosofiens
inbördes ställning. Man talar om den förras fasta principer och dessas
ålder, men voro de fasta, så läto de ju icke rubba sig, vederlades
de åter voro de ej fasta, och åldern vore i sig intet bevis. På den
stödde sig ju påfvedömet med sin vidskepelse, ocb för utletande af
naturens sanningar gällde hvarken häfd eller personlig auktoritet,
utan blott skäl och bevis. Och det röjer enfald att säga, att en
Cartesian icke kan föreläsa öfver Aristoteles logik, ty samma
tankelagar lära väl gälla för bägge; Aristoteles bär ej heller skulden för
den hop af vrakgods och subtiliteter, som hans efterföljare inflickat
i hans logik. Teologernas halfva medgifvande, att den nya
filosofien möjligen åstadkommit något i afseende på fysiska experimenter
och att den kan därutinnan vara tillåtlig, är ej annat "än de
påfviskes maxim, som fuller recommenderar bibeln, men likväl förbjuder
laicos att läsa densamma"; finge man i naturen endast bruka ögonen,
men ej förnuftet, blefve det ingen filosofi. Någon licentia
philoso-phandi känner fakulteten icke till, och några bevis därpå hafva
heller icke andragits; man torde icke kunna räkna dit, om några
paradoxala expressioner undfallit unga studenter vid disputationerna.
Ett faktum vore ock, att bägge professorerna i filosofi föreläst efter
Aristoteles, men om i öfrigt någon professor i fakulteten presiderat
för en fysisk disputation och därvid icke bundit sig till Aristoteles
bristfälliga satser, utan till den nyare erfarenhetens resultat, vore
det icke att klandra, ty att strida mot dessa vore som att blunda
på ljusa dagen. Därpå upptagas motpartens argumenter, ett ocb
ett. För utlandets exempel kan man icke böja sig, och
prästerskapet vore i öfrigt illa underrättadt om förhållandena därstädes.
Hvarför skulle man ock slafviskt följa Tyskarne i spåren, det vore
nedsättande för den svenska nationen, om den skulle anses vara så
slösint och rådlös, att den icke kunde själf skilja mellan godt och
ondt. Obegripligt vore, att noviteter i terminologien kunde ödelägga
en vetenskap, de voro ju blotta signa och måste därför med
begreppen förändras, och fakulteten måste "räkna för ett samvetsverk
att spisa sina disciplar med en ömnighet af tomma glosor och
inep-tier, som ingen realité är under, utan äro rätt en ludificatio mentis
humanæ". Det ginge fakulteten till hjärtat att höra talet om, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
