Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösning, hade det vid universitetet kommit till en ny sammanstötning
mellan dess anhängare och motståndare. Striden var dock denna
gång af mera personlig art. Förhållandet var, att en teologie
professur, som stod ledig efter P. Holms död d. 30 Juni 1688, skulle
tillsättas, och flertalet af professorerna hade förenat sig om att
denna gång tillfoga den teologiska fakulteten ett nederlag och tillika
bereda henne en förödmjukelse genom att sätta på förslaget
teologernas kanske farligaste och mest hatade motståndare,
Cartesianis-mens starke förkämpe, Johan Bilberg. Denne hade icke själf varit
synnerligen lifvad för planen, särskildt såg han i den pastorala
verksamheten på landet ett hinder för det vetenskapliga arbetet och
ville därför sätta som villkor för ett ingående på saken, att
åtminstone hans prästvigning blefve uppskjuten. Vännerna vid
universitetet lågo emellertid starkt åt honom, och äfven framstående
statsmän, såsom Lindschöld och Akerbjelm önskade framgång åt saken.
Planen hade emellertid icke kunnat hållas så hemlig, att icke något
dunstade ut, och teologiska fakulteten, som fått nys därom, beslöt
vid sammanträde d. 25 Sept. 1688 att anmoda ärkebiskop Olaus
Svebilius att söka hindra valet och att, om detta icke lyckades, ingå
till K. Maj:t med föreställning. Prokanslern, som hyllade fakultetens
uppfattning, infann sig ock följande dag i konsistoriet, för att taga
personlig del i förslagsuppsättningen och naturligen trycka på
motpartiet. A lit, var fruktlöst, motståndet var tämligen kompakt, och
teologerna själfva delade. Under det nämligen Schiitz och Micrander,
till hvilka juristen E. Aurivillius och professorn i historia J.
Arrhenius slöto sig, uppsatte i första rummet e. ord. teologie professorn
E. Ljung,1 förenade sig ärkebiskopen och P. Rudbeckius om e. ord.
professorn och vice bibliotekarien Olof Nezzelius. Om Bilberg åter
slöto sig tio professorer samman, nämligen de sju återstående
filosofie professorerna,2 läkarne Rudbeck och Drossander, samt juristen
Lundius.
Harmen hos Schütz och Micrander var stor, ej minst öfver att
1 Schütz hade redan il. fi Juli omedelbart efter Holms död skrifvit
till Åkerhielm och anbefallt Ljung. Om O. Nezzelius, som P. Rudbeckius
ville ha, yttrade Schütz i brefvet, att denne saknade dona informandi,
under det att den lutande fakulteten behöfde stöd, tv af Rudbeckius hade
den liten eller ingen hjälp (Vet. akad. Bibi., Bergianska brefsaml. Bd 1).
" De sju voro: Lagerlöf (latin) Forelius (poesi), Norrmannus (grekiska),
Peringer (orientaliska språk), Wolf (praktisk filosofi), Spole (astronomi) och
< »brecht (skytteanus). Professuren i logik stod nu ledig efter Klingii död
11 Maj lß87. Bilbergs votum omtalas ej i protokollet, ehuru han, som vi
nedan få se, verkligen afgifvit ett sådant. De flesta vota anföras hos O.
A. Knös: Historiola litteraria poetarum W. Gothiæ latinorum, s. 85—8(5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
