Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
digaste tänkare, som denna tid haft att uppvisa. Hans lefnadsmod
blef krossadt af det hårda öde som nu öfvergick honom, och en
mörk skugga föll öfver hans återstående lif, som annars kunnat
blifva till sådan välsignelse för undervisningen och den vetenskapliga
utvecklingen.
Ericus Castovius, prästson från Småland, hade från barndomen
haft att utstå en ständig kamp med ohälsa ocb fattigdom, och hans
lif hade däraf fördystrats.1 Vid trettiotre års ålder hade han
omsider vunnit den akademiska lagern för en i Cartesiansk anda
skrifven afhandling: "Brevis introitus ad immutabilitateni naturae", vid
hvars offentliga försvar ban visat sådana gåfvor, att enligt
vittnesbörd af en af opponenterna, den sedan så ryktbare Johan Upmarck,
det väckt allmänt uppseende.2 Två år därefter framlade han år
1690 sin filosofiska åskådning som ett belt i den ryktbar blefna
afhandlingen: "De statu naturali et adventitio", för hvilken han själf
presiderade. Det var det första och förblef, så vidt jag vet, för
långa tider det enda försöket att för svenska läsare framställa i
sammanträngd form några af det Cartesianska systemets hufvuddrag.
Framställningen är strängt filosofisk och så abstrakt, att den
knappast torde vara fattbar och njutbar annat än för den som skolats
genom sysslande med det rena tänkandets problemer. Huruvida
Castovius i sitt arbete lagt i dagen en själfständig åskådning, är jag
icke kompetent att bedöma; ett är visst, tankens djup och skärpan
i bevisningen tränga sig ovillkorligen på läsaren. Man kan väl fråga,
huru denna af en sant idealistisk fläkt burna världsåskådning kunnat
komma åstad en så lidelsefull storm, isynnerhet då författaren icke
gifver sig ut för att utveckla och försvara Cartesii åsikter. Men
vid den tid, hvarom nu är fråga, hade allt som ägde någon
beröring med Cartesianismen för de ortodoxa en bismak af styggelse,
och ingen kunde undgå att se, att arbetet häfdade Cartesianska
synpunkter. Däri saknades ej heller stycken, som erbjödo välkomna
angreppspunkter.
Skriftens tema är behandlingen af Gud sådan han framträder
i naturen. Dess utgångspunkt är förnuftets själftillräcklighet för
lösning af alla rent filosofiska spörsmål, förnuftets vapen är det
1 Med djup melankoli säger Castovius i slutorden till sin första
afhandling »De reali distinctione mentis huuianæ et corporis» 1G85 (under Bilberg):
Huic idearum dispositioni . . • diutius libentissime immorarer, nisi manuni
invitam de jucundo hoc labore tolleret paupertas, adversaria mea
gravis-sima, adversus quara ad deploratas usque vices de genu pugnavi et
usque-dum victus pene et prostratus pugno.»
’’ Se Upmarcks Oratio funebris 1704 öfver Castovius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
