Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
klara begreppet, ocli vetandet dess uppgift. 1 motsats till den
filosofiska spekulationen bar teologien till föremål den uppenbarade
religionen, hennes vapen är det gudomliga ordet och hennes mål är
tron; för det mänskliga vetandet och förnuftet lins icke plats inom
teologien. Och likväl, så stort afståndet än är mellan naturens och
det gudomliga ordets sanningar, flyta de likväl ur en och samma
gudomliga källa, och Guds uppenbarelse i naturen är icke mindre
klar och viss, än den är i den heliga skrift. Upprepade gånger
betonar författaren, att mysterierna icke kunna eller få göras till
föremål lör det mänskliga förnuftets behandling, men att ändock
ingen motsägelse behöfver råda mellan teologi och filosofi, ty
sanningen är i djupet blott en. Så långt, var allt godt och väl. Men
där saknades ej heller uttalanden, som syntes de strängt ortodoxa
hafva en farlig innebörd. Så t. ex. försvaras det Cartesianska
tvif-lets berättigande med styrka, och Castovius kallar satsen
"magni-fica vox et sapienti digna". Otvifvelaktigt låg där ock en snärt åt
den skolast iska teologien i hans yttrande, att de ortodoxa teologernas
framgångsrika nit lyckats utfinna skillnaden på "posse peccare, non
posse peccare et posse non peccare". Slutligen bar definitionen på
synden en så starkt calviniansk prägel, att det ej kunde undgå att
slå en teolog i ögonen.
Sådan ter sig disputationen i det skick den 1111 föreligger. Fråga
kan dock uppstå, om den ej i vissa stycken ursprungligen haft ett
annat utseende, ehuru dessa genom censur och omtryck gått
förlorade i de exemplar som räddats åt eftervärlden. Cnstovius säger
nämligen själf följande år,1 då han måste försvara sig för sin djärfva
opposition på Spaaks disputation "De origine imperii civilis", att
hvad ban i disputationen "De statu" etc. skrifvit oui Majestas regia
haft samma karaktär, som hans opposition mot Spaak, att icke vara
annat än positioner, framlagda på vanligt sätt oppositionsvis, men
alls icke afsedda att hyllas som sanningar. Men i disputationen
"De statu" etc., sådan den nu föreligger, finns icke ett ord, ej ens
en halfdragen anda 0111 Majestas regia. Det måste dock väl hafva
funnits, då ban själf säger det, och man kan annars knappast
förklara, hvarför den råkade så illa ut för den kungliga onåden. Man
måste dä tillsvidare antaga, att någon ändring vidtagits med
afhandlingen och att endast på så sätt censurerade exemplar finnas i behåll.2
1 I sin till konsistoriet ingifna förklaring öfver sin opposition mot
Spaaks disputation: De origine etc. (tryckt i Stockholms Magazin 1781 s. 226).
■ Allt detta är ju en hypotes, men Oastovii eget. vittnesmål hörde
ensamt vara afgörande. Besynnerligt är ock, att disputationens titel lyder:
»De statu naturali et. adventitio», men status adventitius beröres icke, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
