Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
lian uppträdde i denna egenskap, och ovanan vid dylik funktion
samt våldsamheten i disputationens förlopp skola, enligt uppgift af
samtida vittne, nästan bragt honom ur fattningen.1 Själfva
afhandlingen är icke märklig lör något annat, än att den utvecklar det
kungliga enväldets teori. I korthet sagdt är dess innehåll följande.
Imperium eller stat-makten är icke någon mänsklig anordning, ty
ingen statsmakt kan, som Grotius och Hobbes påstå, hafva sin rot i
naturen, vare sig kriget betraktas som maktens källa, eller ett aftal
människor emellan anses hafva grundat samhället. Och aftal (pacta)
kunna aldrig lägga grund till ett imperium, ty man kan icke gifva
bort livad man icke har, men ingen enskild äger, lika litet som alla
enskilda tillsamman, något imperium, hvari ju ligger jus vitæ et
necis. Man kan därför väl välja en konung, men icke gifva honom
imperium. Detta är nämligen omedelbart af Gud, som skapat allt
och har dominium öfver allt skapadt samt imperium in hominein; ej
utan skäl kallas konungen därför vicarius Dei. Rätten är sålunda
ett utflöde af imperium, icke tvärtom: den positiva rätten (jus civile)
förutsätter, att imperium ligger i själfva statsbegreppet.
Redan ämnets art och kanske än mer ryktet, att en batalj
skulle komma att stå, hade lockat talrika åhörare, så att redan fore
aktens öppnande auditoriet var nästan fullpackadt. Striden öppnades
af Johan Bilberg, nu teologie professor, men som alltid färdig att
bryta en akademisk lans och kanske ej fullt belåten med författarens
krassa absolutism. Han säges hafva uppvisat, att de bibelspråk,
som författaren anfört, alls icke bevisade, att konungamakten vore
omedelbart af Gud, och sedermera klargjort, att majestas vore af
Gud endast hvad dess vara, men icke hvad dess form angick, ty
den senare berodde af aftalen (pacta); till belysning häraf hade ban
anfört, att likaväl som konungen sades "regnare per deuni", så kunde
ock många andra saker ske "per deuni", utan att därför människors
mellankomst vore utesluten. Man må icke häraf sluta, att Bilberg
vågat eller ens tänkt förneka enväldets rättsliga existens; i likhet
med Gustaf Adolf De la Gardies uttalande i det bref jag nedan
anför har lian nog ansett, att enväldet var konungen genom
öfverenskommelse uppdraget af folket. I alla fall var hvad han sagt
1 Se den tjugutreårige Jakob Ollernians (framdeles riksrådet grefve
Cronstedt) bref till lektorn Jakob Troilius i Västerås d. 25 Mars 1601 från
Upsala (tryckt hos O. A. Knös, Analecta epistolarum, 2 1787, s. 30—32).
Detta ypperliga bref är hufvudkälla för min framställning. Andra källor
äro professor J. Selnvedes odaterade bref till kanslern (Ups. Bibi.,
Palm-skölds saml XV, T. IG, s. 311) och Castovii odaterade förklaring omtalad
ofvan s. 286 not 1. Lundii bref af 14 April (se föregående not) upplyser
obetydligt.
Ups. Univ. Iliil. II, 1. m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
