Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
i dessa tider en betänklig sak, särskildt när det skett inför den
akademiska ungdomen, och Lundius fann sig föranlåten att uppträda.
På samma gång han förebrådde författaren att hafva uttryckt sig
på ett mindre klart siitt, opponerade ban mot Bilberg genom att
framhålla, att majestätet både till sitt vara och sin form var af Gud,
hvarjämte han erinrade om ständernas förklaring af 1689. Schwede,
professor i praktisk filosofi, tog därpå till orda och, ehuru ban i
något uttalade åsikter, som afveko från Lundii (man kan ej se
hvarutinnan), i det hela understrukit hvad denne sagt. Bägge hade
ock riktat allvarliga förmaningar till den närvarande ungdomen att
tala med vördnad om majestätet, hvars ursprung var att söka hos
Gud och icke i några pacta, såsom både den heliga skrift, Sveriges
lag och kungliga författningar väl visade. Efter dessa hade
Casto-vius, inbjuden af författaren, som ban själf säger, att opponera
extra, uppträdt och, trots de föregående varningarna af Lundius och
Schwede, ja nästan som en direkt opposition mot hvad dessa anfört,
djärft och oförsiktigt häfdat den satsen, att imperium hvilade på
pacta allena, att konungen icke kunde i staten hafva större rätt,
än som af naturen tillkomme människan, och att det vore en hädelse
mot Gud att säga, det människorna voro af naturen inæquales, så
att den ene vore född att imperera, den andra att träla.1 Man
kan väl tänka sig, hvilken uppståndelse dylika frimodiga yttranden
skulle väcka. Schwede, tjänstgörande dekanus, tog ordet af Castovius
och utlade därpå med några få ord, huru gudlös och mot förnuftet
stridande Castovii åsikt vore. Enligt Ollermans berättelse, skola
preses (Arrhenius) och författaren (Spaak) under allt detta spelat en
slät roll; när professorerna opponerade, hade de med tacksamt
erkännande af vunnen upplysning medgifvit allt hvad dessa hade
att anmärka, alldeles oafsedt att Bilberg häfdade rakt motsatta
åsikter mot de andra. Först när Castovius framhöll, att statsmaktens
rätt öfver lif och död icke kunde vara annan än den potestas man
hade in statu naturali in se et sua membra (häri låg, som synes, ett
förnekande af statsmaktens gudomliga ursprung), hade Arrhenius
fattat mod och sagt: "sic statuere est periculosum", hvartill
Castovius träffande men djärft genmält: "si sit verum, non est
periculosum".2
1 Ollertnan tillägger här i sitt bref: »Quæ fortasse vera omnia poterint
esse, ejusmodi tamen verbis non exprimenda.» Samtida i öfrigt hafva nog,
liksom han, aktat sig att offentligen uttala sig i deri brännbara frågan.
Enskildt har inan kunnat gifva luft ftt sina känslor. Jag känner därå blott
eLt exempel, Gustaf Adolf De la Gardies välkända bittra bref till okänd
person 25 Maj 1691 (Stockholms Magazin 1781, e. 362 ff).
- Det är endast af Castovii egen förklaring man får veta, att han fällt
detta djärfva uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
