Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 2
ställa, att saken finge inom detsamma biläggas och afhjälpas, helst
emedan såväl ärkebiskopen som hela konsistoriet vore därför benägna.
Men andra hemliga krafter voro i verksamhet för att skärpa
följderna, och när man läser följande bref af Karl XI, kan man af dess
ordalag nästan med säkerhet sluta, att Upsahtteologerna Schütz
och Micrander inför konungen gifvit saken en annan tydning och
fört honom på andra tankar, ty det är som skulle de i hans mun
lagt brefvets ord. Den 26 Oktober 1691 aflat nämligen konungen
till universitetskanslern en ganska bister skrifvelse. 1 denna uttalade
han först sitt djupa missnöje öfver att hans välvilja mot
universitetet sä litet uppskattats af somliga, att de i stället för att arbeta
på det son: kunde hafva någon frukt med sig, använde sitt förnuft
till uppfinnande af onödiga nyheter och andra anstötligheter;
särskildt misshagade honom deras förvetenhet, som tillåtit sig att
grubbla i teologiska saker och den rena evangeliska läran, hvarpå
man hade exempel i disputationen "De statu naturali et adventitio",
i hvilken förekommo både sällsamma positioner och eftertänkliga
ordasätt. Det vore icke nog för framtiden, att varningar gåfves
först vid ventilationen, som nu skett, utan dekanus skulle vid sin
censur tillse, oiu verket öfverhufvud borde få utgifvas. Till rättesnöre
härvid hade man att taga Guds heliga ord och den evangeliska
läran samt tillse, att ingen i oträngdt mål "trädde ifrån de länge
gillade, vedertagna och öfliga ordasätten". Till sist förklarade
konungen, i full öfverensstämmelse med hvad prästerskapet 1686, men
då förgäfves, begärt, att de som med sådana nyfikenheter och
skadliga upptåg umginges, skulle förutom hans kungliga onåd slätt icke
hafva att vänta någon befordran.
Kanslern gaf konsistoriet del af detta konungabref i egen
skrifvelse af d. 6 November, i hvilken dock man kan läsa mellan
raderna, att han icke var nöjd med, att saken genom enskild angitvelse
sålunda blifvit dragen inför konungen. Han anbefallde konsistoriet
att höra såväl Castovius som hans censorer och inkomma med
förslag till sakens korrektion. Det var tydligen Schutz på hvilken
kanslern syftat, och detta bekräftas däraf, att denne i sin fakultet
o försyn t förklarade, att kanslerns bref syntes honom ligga i strid
med konungens,1 och därpå har han tillställt något stort spektakel,
hvars art och detaljer numera äro oåtkomliga, då alla protokoll i
saken på kunglig befallning sedan förstördes. Så mycket vet man
blott, att konsistoriet fann sig föranlåtet att d. 7 Dec. 1691 skrifva
till konungen och bittert beklaga sig öfver Schütz; han hade i kon-
1 Teol. fak. prot. 21 Xov. 1G91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
