Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XI, som alltid ville Bilberg väl, ansett både lämpligast och för denne
lyckligt, om ban förflyttades från universitetet, och sannolikt har
Bilberg själf icke haft något att invända. 1). 2 Mars 1692
utnämdes han till prost i Örebro. För det teologiska studiet var förlusten
stor, ty Bilberg var en af sin tids förnämsta undervisare. Bästa
beviset härå är, att den i följande sekel så ryktbare filosofen och
professorn i Lund, Andreas Rydelius, frivilligt följde honom i
landsflykten till Örebro, och det finns ett annat talande bevis i den
harmsna förtrytelse, med hvilken hans förutnämde fiende Martinus
Schtitte omtalar, att studenterna beundrade Bilberg och satte honom
framför alla andra sina lärare, ja, gåfvo honom tillnamnet
ikoXoy’.-•/.wTaro?.1
Det förnyade försök att få sin ära upprättad, som Bilberg gjorde
vid jubelfesten i Upsala 1693 genom författande af en teologisk
afhandling, strandade som de föregående på de mäktiga
motståndarnas oförsonliga hat. Idén till att författa denna afhandling fick
han, som han själf uppgifver, därigenom att han försporde, att alla
teologerna drogo sig för att förherrliga festen med disputationer,
hvilket konsistoriet fann snöpligt, hvarför han erbjöd sin tjänst, som
med tacksamhet mottogs.3 Ilan författade därpå en afhandling "De
concupiscentia renatorum", och d. 9 Fehr. 1693 underrättade kanslern
konsistoriet, att konungen beviljat Bilberg att disputera samt att
teologiska fakulteten skulle skyndsamt censera disputationen. Men
ovännerna voro fast beslutna att aldrig låta det komma därhän, att
han skulle få som teolog uppträda i den akademiska katedern, och
kanslersbrefvet var icke väl föredraget i den teologiska fakulteten
d. 13 Februari, förr än denna beslöt, att man skulle hos K. Majrt
anhålla om förbud för disputationen, efter dess författare icke var
fullt renlärig. Och man handlade med sådan raskhet, att fakultetens
bref om saken redan följande afton var i konungens händer. Han var
dock för rättrådig att på rak arm gå fakultetens ärenden, utan
remitterade saken till kanslikollegiet, som genast sammanträdde följande dag
d. 15 Februari. Och nu visade sig till fullo, huru stort Schütz
inflytande var. Ty trots att kollegiets president, universitetets egen
kansler, Bengt Oxenstjerna, kände sig högligen upprörd öfver
fakultetens förfarande och både ban och liofkanslern grefve Nils
Gyldenstolpe i sak stodo på Bilbergs sida (Gyldenstolpe uttryckte sin för-
’ Schüttes sid. 296 not 2 omtalade Annotationes.
- Se hans uppgift i brefvet af 27 Nov. 1704 till Upsala teol. fakultet
(Bergius, Nytt förråd, etc. s. 182). För den följande framställningen
hänvisar jag till kanslikollegiets långa protokoll 15 Febr. KM!, kopia i Ups.
Bibi. U. 133 (Gallins samling om förbudne böcker T. 3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
