Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
trytelse i de starkaste ord1), var det sega motstånd, som Schiitz
svåger kanslirådet Bergenhjelm satte mot alla deras utbrott så starkt,
att kollegiet icke fattade beslut i saken, utan valde den utvägen, att
blott referera för konungen hvad som förekommit i saken och
anhålla, att han ville själf determinera i densamma. Och konungens
beslut utföll efter Schiitz önskan, ty disputationen blef inhiberad.2 I stället
utgåfvos vid jubelfesten under P. Rudbeck» presidium några teser
"De descensu Christi ad inferos", soiti man nästan kan misstänka,
att respondenten, vår ryktbare Erik Castovius, i hastigheten
sam-manskrifvit åt den gamle biskopen. — Harmen gick djupt i Bilbergs
själ. När ban som biskop i Strängnäs år 1704 (i det bref jag förut
omnämt) afvisade teologiska fakultetens inbjudning att aflägga prof
for teologie doktorsgraden, hvilket ban med rätta fann förolämpande
tör sig såsom gammal teologie professor och biskop, sjöd bitterheten
mot de forna ovännerna ännu i hans själ och lyste genom hvarje
rad af brefvet. För konungen åter, som han tydligen icke
misstänkte för den ringaste partiskhet, hyste han ständigt en djup och
oförställd tillgifvenhet.3
Själen i den förföljelse, som dref Bilberg från universitetet, var
den ondskefulle Schiitz. För honom var det omöjligt att lefva i
fred med någon människa. Det fanns knappt någon af hans
ämbetsbröder, med hvilken han icke förr eller senare kom i delo och
på hvilken ban icke försökte sin tunga hand. Men han skydde icke
heller att angripa bela fakulteter, ja, att om så behöfdes, mäta sig,
efter hvad vi nyss sett, med bela konsistoriet. Ett för sin tid
märkligt exempel på det förra hafva vi i det angrepp han riktade mot
den filosofiska fakulteten år 1687, samtidigt med att han invecklade
hela universitetet i den stora Cartesianska fejden. Förhållandet var,
att superintendenten M. Steuchius i sin förut omtalade granskning
af Schiitz memorial vid 1686 års riksdag om licentia philosophandi4
äfven antydt, att filosofiska fakulteten i egna arbeten och sådana
som under dess präsidium utgifvits gjort sig skyldig till "vitia
gratn-maticalia". Det var en godbit, som den argsinte Schiitz icke
försummade att taga fasta på, och i konsistoriesessionen d. 29 Dec.
1686 framförde han beskyllningen med tillägg, att ban skulle kunna
uppvisa mer än tillräckligt af vitia af sådan art, att fakulteten skulle
1 Gyldenstolpe yttrade, att det var »satanicum» att. hindra Bilberg att.
försvara sif; och om Belials sak att döma någon ohördan. Hade Oxenstjerna
varit lika resolut, hade nog utgången blifvit en annan.
- Något kungabref i saken har jag dock icke sett.
3 Bilberg t. Nils Gyldenstolpe vid konungens dod 11 Kal. Majii 1G07
(Ups. Bibi. N. 443).
* Se ofvan s. 203 not. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
