Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
kulteten yttrade sig törst om lians ohemula anklagelse, att den
skinnade studenterna. Det ålåge honom att bevisa, att någon
utgifvit i presidiepengar mera, iin sora svarat mot hans medel och
preses omak, och att någonsin tvång användts; det vore tvärtom en
välkänd sak, att fattiga alltid finge disputera gratis, och ej heller
hade någon klagat, förr än denne egenmyndige och afundsjuka
censor upphäft sig. Konstitutionerna förbjödo icke förfarandet och
rätt tolkade medgåfvo de hvad sora för öfrigt vore öflig praxis i
alla länder. Med en befogad hänvisning till prästernas ökända sportler
erinrade fakulteten, att dess förfarande ej kunde vara mera orätt,
än när prästerna togo hederliga skänker för sitt tjänstebesvär.
Anmärkningen vittnade blott om illvilja, men äfven om okunnighet
om det med presidiet förenade besväret (en för alla genomskinlig
häntydning på det faktum, att Schittz blott presiderat en gång i
sitt lif). Hvad promotionsutgifterna anginge, så bestämdes de af
promovendi, ingen skulle hellre än fakulteten se att de reducerades,
liksom äfven att disputationerna skrefvos kortare. — Efter detta
kraftiga svar tog fakulteten å sin sida till offensiven för att afslöja
Schütz motiver och ställa hans uppträdande i dess rätta dager. Det
skedde med mustiga ord, ty fakulteten förklarade, att "efter han
bemantlade sin bekanta vanart att begynna trätor samt den
besynnerliga fräckhet, som ban nu har fattat att utgjuta sin bilem på
facultatem philosophicam under en specieux och splendid titel af
studio commodi publici", så ville man omsider draga masken af
honom. Och därpå omtaltes, huru ban sällan infann sig i
konsistoriet och, när det skedde, stormade med munnen och tog till
protokollet allehanda bagateller, som skulle liksom vittna om hans trohet
och nit i K. Mnj:ts tjänst. Hans oegennytta syntes dock bäst af det
sätt, hvarpå ban efter Verelii död bakom kanslerns och konsistoriets
rygg förskaffade sig bibliotekarieplatsen, som han ingalunda
välvuxen, "hafvandes, som allom bekant är, en valde angustam
libro-rum notitiaui och en mäkta mager peritiam linguarum tam
orien-talium quain occidentalium". Yore han så ifrig för ungdomens väl,
som ban gjorde sig, skulle ban väl för halftannat år sedan
öfvertagit den efter Skunks död lediga teologie professuren, men ban
fann sin bibliotekarieplats bekvämare, och ban låge nu efter Benzelii
förflyttning i underhandling om att iå förena dennes professur med
bibliotekariatet. Vore ban så samvetsöm, som han utgåfve sig, skulle
han icke väckt bullret om den Cartesianska filosofien, så mycket
hellre som ban i saken hade ett ringa förstånd. Den som erfarit
hans pockande och bitterhet, huru vig ban var att utkasta spotska
och hånande ord och huru oskickliga och våldsamma hans åthäfvor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
