Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
visste nog, att hos honom bodde icke den rätta nitälskande anden,
hvars kännemärke var saktmod och stillhet i ord och låter.
En så skarp tillrättavisning hade den despotiske marinen aldrig
förr bekommit, och den gick honom så till sinnes, att ban efter
densamma i nära halftannat år uteblef från konsistoriet, därför att
detta, som ban påstod, icke kunde förskaffa honom satisfaktion af
fakulteten. Sina ämbetssysslor skötte han fortfarande lika vårdslöst
efter sitt eget goda behag. Ehuru d. 30 April 1687 utnämd till
teologie professor lät han mer än två år förgå, innan ban tog
befattning med undervisningen i sin fakultet, förebärande, att
biblioteket måste dessförinnan vara slutinventeradt från honom till
efterträdaren, och till höger och vänster antastade han en och hvar som
ådrog sig hans höga missnöje. Hälst skedde detta när
Cartesianismen kom med i spelet, och Bilberg var icke den ende som då
råkade ut för honom. Äfven dennes forne kollega, Andreas Spole,
professor i astronomi, var honom ur den synpunkten högligen
misshaglig, och 1692 gjorde ban ett försök at.t klämma till äfven denne.
Man kan blott förvåna sig, att när han slog ned på Spole, det icke
skedde förr, då vida anstötligare disputationer under denne sågo
dagen. Den afhandling, som nu utsågs till syndabock, var författad
af Västgöten Sven Noring och bar titeln: "De corporum naturalium
mutationibus" samt skulle ventileras d. 29 Okt. 1692 under Spoles
presidium. För den, som nu läser afhandlingen, är det svårt att se,
hvilka farliga satser som i den drifvits, ty den är nästan rent
naturvetenskaplig, men ett öfvadt öga ser snart, att två Cartesianska
satser i den vunnit godkännande, nämligen att oändlighet i
utbredning hör till materiens väsen och att Gud är upphofvet till all
rörelse, och vi skola se, att teologerna uppvädrade än flera noviteter.
Dagen före ventilationen aflat Schutz en skrifvelse till rektor
(Pe-ringer)1 med anmälan, att afhandlingen, såsom "löpande mot
teologien" och sträfvande mot K. Maj:ts förra året (26 Okt. 1691) gifna
befallning borde inhiberas. Han specificerade icke i denna sina
anklagelser, uren af ett annat dokument2 får man veta, att man i
Stockholm visste, att Schütz anmärkt fyra saker, 1) att
himlakropparnes rörelser tillagts Gud som upphof, ehuru detta vore att söka
i deras forma substautialis, 2) att extensio tillagts kropparnes väsen,
hvilket strede mot, att Kristi lekamen i den heliga nattvarden
saknade extensio, 3) att i disputationen funnos några nya termini, 4)
1 28 Okt. Kopia i Ups. Bibi. U 94.
2 .T. Olivecrantz bref till L. Norrmannus, Sthlm 9 Dec. 1692, Ups. Bibi.
X. 1075. Någon skrift af Schütz, i hvilken anklagelserna specificerats, har
jag ej sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
