Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
att ett uttryck af Seneca kallats gudomligt.1 Afhandlingen blef
mycket riktigt inhiberad, kanske icke minst, emedan Schütz hotat
den, som censerade, approberade eller presiderade, med ansvar efter
sagda kungliga författning. Norrmannus, hvilken som dekanus
cen-serat afhandlingen, gjorde ett fåfängt försök bos teologiska fakulteten
att få veta, hvari förbrytelserna bestodo; svaret blef blott, att 0111
filosofiska fakulteten vidare yrkade därpå, skulle saken skjutas under
prokanslern.2
Det skedde äfven, ty d. 18 Dec. uppträdde den gamle Svebiiius
i konsistoriet, där ban och teologerna gingo till storms mot det
brottsliga arbetet. Man häpnar verkligen öfver litenbeten och
futtigheten i angreppen, och ingenting vittnar bättre om, att den
forskningsfrihet, som sagts hafva blifvit införd genom kungliga
brefvet af 17 April 1G89, stod blott på papperet. Ärkebiskopen
påpekade, att Calvinister åberopades flerstädes i afhandlingen och
där fingo stora elogier, att där funnos oriktiga uttryckssätt, såsom
när mens brukades för anima, och kroppen kallades ett animæ
ergastulum. Den nye professorn i logik, Anders Goeding, rättrogen
Aristoteliker, skyndade beställsamt att omförmäla, att ban alltid
undervisat, att mens icke var annat än vis intelligendi in anima,
men anima pars altera hominis. Men när så Lagerlöf vågade erinra,
att uttrycket, det corpus vore ett ergastulum animæ, äfven förekom
hos nyare ortodoxa teologer, ådrog detta honom at’ prokanslern den
klassiska tillrättavisningen, att detta läte sig icke säga, då corpus
dock en gång jämte anima skulle bli particeps futuræ gloriæ, och
att det vore skillnad på, när en teolog talade oratorie och dogmatice.
Både ban och Jesper Svedberg, nu rektor, ansågo lämpligt, att man
alltid rådförde sig på förband med teologerna, och att man borde
komma öfverens, såsom fråga varit i Stockholm på konferensen 1689,
att fastställa de läroböcker, som borde användas. Ånyo upplyste
Goeding tjänstvilligt, att ban följde ärkebiskop Stigzelii logica och
superintendenten Steuchii metaphysica, hvilket gaf Norrmannus och
Lagerlöf anledning att nämna, att de, som Goedings företrädare,
funnit sig väl af att använda professor Petri Aurivillii läroböcker.
Schütz och Micrander voro icke närvarande, utan hade insändt en
skrifvelse, som Svedberg föredrog, och hvari de hemställde, om icke
saken borde underställas främmande teologiska fakulteter. Men inför de
utsikter, som härmed öppnades, ryggade äfven ärkebiskopen tillbaka.
ban utbrast förskräckt: "Gud bevare oss, detta är icke något medel
’ Lofordet om Seneca stod ej ens i afhandlingen, utan i en kamrats
bifogade lyckönskan.
3 Teol. fak. prot. 12 Nov. 1G92.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
