Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Januari, men uttalade tillika rörande Esberg, att det efter noga
öfvervägande af hvad i saken förekommit, icke kunde sluta annat
än, att Esberg visserligen varit ovarsam och obetänkt i sitt tal, men
att det, i likhet med hvad professor Molin efter närmare
undersökning uttalat, icke ansåg sig kunna tvifla om hans ortodoxi och
hoppades, att ban skulle blifva däri beständig, så mycket mera som
ban sedan hunnit mognare år, vigts till präst och därvid aflagt dyr
ed på den rena evangeliska läran, hvilket ban nu ock ytterligare
kontesterat. Det hoppades, att hans villkor kunde för hans
svärfaders Lundii långa tjänst förbättras på något annat sätt.
Sakens afgörande uppsköts dock ånyo för en tid, i det K. Maj:t,
efter att kanslern till honom insändt förslaget, föreskref d. 7 Mars
1696, att de sökande skulle ställa sig till efterrättelse den kungliga
resolution som föreskref, att de som åtnjutit särskildt kungligt
stipendium för utländsk resa, skulle efter hemkomsten disputera,
innan de befordrades till professorer. Alla de tre sökande gjorde sig
ock i ordning härför, men Esberg, som teologie doktor, och
Djurberg, som teologie adjunkt, ansågo sig hafva rätt att själfva
presidera för sina afhandlingar, och detta förde till en ny kontrovers.
Teologiska fakulteten, under hvilken deras afhandlingar på grund
af sitt innehåll föllo, nekade dem presidium, åberopande mot Esberg
konstitutionernas ord i Cap. XVII, 6: 1, att den, som icke tagit
graden i Sverige, icke heller ägde gradens privilegier, och mot
Djurberg, Cap. XIII, 1:2, som stadgade, att teologie adjunkt skulle
disputera under en teologie professors presidium, därest lian icke
vore licentiat eller doktor. De bägge männen vände sig till
kanslern, Esberg med åberopande af sin utländska grad, som var vunnen
vid en ortodox akademi, Djurberg med åberopande af sin ställning
soin akademisk lärare.1 Kanslern remitterade deras besvär till
konsistoriet, som i sin svarsskrifvelse af 1 Maj bestred bägge
presidierätten: mot Esberg talade den af fakulteten åberopade paragrafen,
mot Djurberg icke blott den, som fakulteten anfört, utan äfven
stadgandet i Cap. XVIII, 1: 2, att den som icke aflagt graden i sin
fakultet, icke ägde att inom den presidera. Och härmed lät Djurberg
söka i den saken. Esberg var emellertid härigenom de facto utesluten från
utsikten att komina på förslaget. Kanslern, som tydligen, sannolikt ej
minst genom Rudbecks bearbetningar, var väl stämd mot Esberg, gillade
icke förfarandet, såsom synes af lians bref till konsistoriet d. 24 Mars,
hvilket innehöll en skrapa, för att detta icke förstått, att hans och K.
Maj:s bref inneburit, att renlärighetsfrågan skulle afgöras, innan förslag
sattes; ban lät dock bero vid hvad som skett.
1 Teol. fak. prot. 7 April 16%; Esberg t. kanslern 7 och 21 April,
Djurberg d. 17 April (R. ark.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
