Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
sig nöja, ehuru icke ens lians önskan att få aflägga teologie
licentiaten och därpå använda den färdiga disputationen som teologie
doktors afhandling, nu kunde realiseras;1 han disputerade d. 13 Juni
under Norrmanni presidium. Men Esberg har tydligen icke velat
förmå sig att nedsätta värdet at’ sin utrikes vunna doktorsgrad
genom att heuiina disputera under en annans presidium. Och jag
vågar antaga, att det var ensamt för hans skull, som kanslern gick
in till K. Maj:t med hemställan, att ehuru de som promoverat
utrikes icke ägde presidera hemma, dock undantag måtte göras för
alla tre, emedan i motsatt fall ungdomens utrikes resor kunde taga
skada.2 Men härpå svarade konungen d. 30 Maj helt kort med att
blott hänvisa till konstitutionernas bud.
Troligen har dock den fintlige Olof Rudbeck för att rädda
Esbergs heder hittat på en utväg ur bryderiet. Ty han skref till
kanslern d. 2 Juni och erinrade, att konstitutionerna äfven stadgade,
att de som skulle blifva professorer ägde disputera utan preses.3
Kanslern, som troligen icke kunde finna det lagrum som Rudbeck
åsyftade lika klart4 (möjligen fick han icke ens rätt på det), skref
något förbryllad till konsistoriet d. 23 Juni, att han hört, att en
sådan paragraf fanns i konstitutionerna ocli begärde därför dess
utlåtande, huruvida icke de som fått rum å professorsförslag skulle
disputera utan preses. Och nu inträffade det besynnerliga, att
konsistoriet, soiu samtidigt mottog det kungliga brefvet af d. 30 Maj
och kanslerns af 23 Juni, oaktadt det förra brefvet väl har afsett
att underkänna presidierätten och oaktadt det själft en gång för-
1 Teologiska fakultetens protokoll visa, att denna först, ehuru
mot-sträfvigt, gick in på Djurbergs önskan, men att han själf afstod från
examen, då han såg, att dess afläggande skulle föra till uppskof med
disputationen, som han naturligen var angelägen att fort få ut. Fakulteten å sin
sida var nu som förut föga benägen att graduera dem, som ej beklädde ett
förnämligare ämbete.
* Kanslerns bref har jag ej sett, utan känner det blott af konungens
följande svar. Obegripligt förefaller, att kanslern kunnat tala om Djurbergs
och Palmroots utländska grad, ty bägge promoverades 1085 i Upsala till
magistrar; felet kan ligga hos koncipisten af det kungliga brefvet.
Palm-root har för öfrigt aldrig begärt någon presidierätt.
3 Bref af O. R. s. 348.
1 I Cap. 8: 2 läses: »Professor unus aut plures, unanimiter aut pluribus
suffragiis nominati, edent specimina disputando sinc præside aut alio
quo-dam snfficienti modo.» Bestämmelsen skulle ju, efter ordalydelsen tagen,
endast afse att den som redan var professor sökte transport till annan
professur men den kunde ock innhålla, att om en icke-professor med stort
röstetal kommit på förslag, borde han disputera för platsen och ägde göra
det utan preses. Så tolkades den ock 1711, som jag nedan får visa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
