Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
uppgift, att de forna Germanerna ansett syndigt att uppföra
helgedomar kring sina gudabilder, men å andra sidan anförde han, att
han icke kunde tro, att det icke skulle vara äldre än Kristi tid, då
Atlantikans skarpsinnige författare ansett, att det icke fanns något
äldre tempel; här ansåg han sig dock äfven böra upplysa om att
Stjernhjelm ansett Sigtuna tempel hafva äldre anor. Sedermera
anförde han opartiskt de motsatta åsikter, som uttalats af Verelius och
Schefferus i deras inbördes strid, och förklarade blygsamt, att det
skulle vara förmätet af honom att uppträda som skiljedomare mellan
två så högt förtjänte författare. Men slutligen tillät han sig dock
att, komma med några nya iakttagelser, som tydligt nog syftade i
riktningen att styrka, det nya Upsala var äldre än det Gamla.
Rudbecks vrede uppflammade vid anblicken af dylik djärfhet. Han
vände sig först till filosofiska fakultetens dekanus, sin vän H.
Valle-rius, och erinrade hos honom, att alla Sveriges regenter alltifrån
Gustaf Vasa och till och med salig konungen hållit Gamla Upsala
i stor vördnad, sedan gjorde han föreställningar hos Hesselii
morbror, professor Jesper Svedberg, och kallade slutligen till sig den
unge författaren och gaf honom en dufning i antikviteterna samt
framställde fordran på åtskilliga ändringar och tilltryck. När så
ventilationsdagen d. 7 December kom allt närmare, utan att
Hesselius lät höra vidare af sig, steg hans oro och förbittring, och d. 5
December aflät han officiell skrifvelse till sin son Olof, som
fungerade som prorektor under Karl Gyllenborgs (rektor illustris)
frånvaro, och begärde inhibition af afhandlingen. Frågan gällde rikets
honnör, ty striden om Gamla Upsalas läge var genom kungsord en
gång för alla afgjord, då Verelius och Schefferus i världen tvistade
om det äldsta Upsalas läge, och deri unge författaren hade sökt
rubba, hvad ban i sin Atlantika och Lundius i sin Zamoixis fastslagit,
häraf skulle äfven Dahlbergs och Peringskölds stora arbeten drabbas.
Han tog sig till och med myndigheten att å kanslikollegiets vägnar
yrka på uppskof, ty kollegiet hade, förmente han, lagt dylika frågor
i hans hand. Sonen var ej sen att tillfredställa sin faders sårade
egenkärlek, för bägge var det nog ett nöje att på samma gång
bereda obehag åt disputationens preses, deras gamle ovän .Jakob
Arrhenius. Och d. fi December, dagen före ventilationen, sände Olof
Rudbeck d. y. till Arrhenius akademikursorn med underrättelse, att
disputationen måste uppskjutas. Denna befallning var dock ett mot
lagen stridande tilltag, ty det var icke rektor ensam, utan rektor
med konsistoriet, som ägde fatta beslut om en dylik åtgärd.
Hur harmsen Arrhenius än var, tillstyrkte ban Hesselius att
foga sig i förbudet, men denne, envis som en äkta dalkarl och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
