Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
förklarade Lundius och Here, att de funno en dylik åtgärd betänklig
"emedan om professione primaria är aldrig voterat," och något
förslag kom ej heller till stånd. Lundii uppgift var, som jag förut
anmärkt, alldeles riktig, och det blott förvånar, att Benzelius ej
erinrade sig detta från P. Rudbeck» domprostutnämning 1G74, då
ban dock själf satt i den teologiska fakulteten. För det uppskof
af fjorton månader som nu följde, innan platsen slutligen blef besatt
ined L. Molin, hafva tydligen K. Maj:t och kanslern varit ansvariga,
ty såväl ärkebiskopen som Jesper Svedberg hade tidigt fast
vederbörandes uppmärksamhet på saken och bägge hade förordat
professorn i Dorpt, Lars Molin.1 Svedberg skref redan d. 25 Februari
1703 till kanslern8 och afstyrkte bestämdt att taga Erik Ljung, då
den äldste i fakulteten. Denne var i Svedbergs ögon icke duglig
ens till professor, än mindre till den då så viktiga
domprostbefattningen, och ban sade sig i hastigheten icke veta någon annan att
föreslå än Molin. Följande år d. 5 Mars förordade ban denne i de
starkaste ordalag till platsen. "Han är", skref Svedberg till
kanslern,3 "en lärd man, god acadeiuicus och recens uti akademiska
sysslorna: sedan har ban goda gåfvor uti prediksstolen, som efter
mitt tycke är ganska nödigt för Upsala ungdom. Lefvernet är stilla
och vackert... Han är ock såvida mig är bekant en stillsam man,
som i alla collegier och broderskap är likasom anden, som håller
lemmarna tillsammans". Ett lika godt vittnesbörd gaf prokanslern
honom i bref till kanslern d. 21 Oktober 1703, ban fäste sig
särskildt vid behofvet af att i det olyckliga tillståndet efter stora
eldsvådan få hit en så drifvande man som Molin. Dessa påstötningar
tyckas gjort tillbörlig verkan, men man dröjde i det kungliga lägret
att besluta sig, ty konungen, hvars uppmärksamhet mot den gamla
farmodern, änkedrottning Hedvig Eleonora, är en välkänd sak,
önskade först höra, om hon frivilligt ville släppa Molin, som sedan
tvenne år var hennes hofpredikant. Så fort meddelandet härom
ingått, utfärdades fullmakten för Molin som professor primarius d.
27 Febr. 1705.^ Det var ett godt val, ty Molin var framför allt en
’ Molin föddes 1657, blef student 1677, filos, magister primus 1688,
professor i Dorpt 1694 och 1703 hofpredikant hos änkedrottning Hedvig
Eleonora. Han hade för teologisk doktorsgrad disputerat redan 1692 i Giessen,
men uppskjutit med promotionen, som skedde först 1703.
- Orig. i R. ark.
3 D. 5 Mars 1704, orig. i Ups. Bibi. G. 360 a.
4 A C. Gyllenstiernas bref till 1’iper af d. 28 Jan. 1705 (K. ark.), hvari
underrätteiso lämnas om änkedrottningens samtycke, är antecknadt: »Up-
sättiesfullmacht för Dr. Molin medh karakteraf Hn. Maj.tsöfverhoffprädikant.
Ravitz d. 23 Fehr. 1705». Fullmakten utfärdades således ögonblickligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
