Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3G7
mänhet. Den frågan var lika, om icke mera ömtålig än den förra.
I centralisationens tidehvarf växte antalet tjänstemän oupphörligt,
och det var ej utan sin vikt för regeringsmakten att genom
rangföreskrifter ordna det hierarkiska förhållandet inom
förvaltningen. Under enväldet, som räknade alla funktionärer som statens
tjänare, blef det en absolut nödvändighet, och edikter om rangen
hörde på den tiden till dagordningen. Akademistaten fanns dock
ej upptagen bland de lyckligas antal, och detta grämde de lärde
djupt, och ej alldeles utan skäl, då rangen alltmer började hålla
sitt intåg inom det sociala lifvet, hvarigenom de lärde fingo en
kännbar påminnelse, att de stodo under strecket. När därför den
kungliga rangordningen af d. 21 Febr. 1G96 utkom,1 utan att
professorerna ihågkommits, blef det rörelse i lägret. 1 en skrifvelse
af d. 5 Oktober samma år till kanslern utvecklade konsistoriet
sina önskningar. Visserligen, hette det, stadgade konstitutionerna
i sitt tionde kapitel något om professorernas ställning till kungliga
ämbetsmän inom staden,2 men ingenting fanns där om deras rang
gentemot tjänstemän i allmänhet; för sina egna personer kunde de
nöja sig med det rum, som andra af höflighet kunde unna dem,
men aktningen för ämbetet pålade dem en viss förpliktelse, då de
allt för ofta förmärkte, att de själfsvåldigt trängdes åt sidan. Denna
missaktning mot läraren förde i sin ordning till minskad respekt
för denne bos ungdomen, och denna ungdom afskräcktes dessutom
vid anblicken af den ringa heder, som visades dem, hvilka ägnade
sig ät vetenskapen, från att fortsätta sina studier. Man begärde
därför en hederlig rang och lät förstå, att denna lämpligen kunde
bestå i, att professorer likställdes med hovrättsassessorer. Denna
framställning medförde dock lika litet nu, som när den d. 5 Sept.
1698 förnyades, den verkan man önskat, och under Bengt Oxenstjernas
tid förblef det vid det gamla.
Det missförhållande, hvaröfver man beklagade sig, måtte under
den följande tiden blifvit eller åtminstone känts allt odrägligare,
ty 1705 d. 8 Mars vände sig konsistoriet till Piper med förnyade
starka klagomål. Vid akademiska sollenniteter och andra samkväm
hade uu passerat så mycket orimligt och förvändt, att, om kanslern
1 Tryckt i Stjerninans saml. af oeconorn. förordningar, 5 s. 505.
Konsistoriet hade i skrifvelse till kanslern (utan dato i Kons. arkiv, men
tydligen från ingången af 1696) anhållit, att, som K. Maj:t tänkte utfärda nvtt
reglemente om rangen, professorerna måtte därvid ihågkommas.
"Stadgandet (Cap. X:2) löd: »In nuptialibus aliisque publicis
con-gressibus, qui sunt aeadernicis et urbanis civibus communes, post professoren
quæstorem iucedent nobiles tertiæ classis, bis proximum locum tenebunt
et prator areis et urbis eonsules.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
