Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
och elände för ett ögonblick låter blicken falla på det lif, som trots
tidens bekymmer pulserade på det vetenskapliga området Ehuru
jag ämnar behandla denna sida af universitetets historia i ett,
sammanhang i nästa afdelning, tillåter jag mig att bär för ett ögonblick
dröja vid bilden af det vetenskapliga arbetets största representant
i denna dystra tid, Erik Benzelius den yngre. Kanske läsaren själf
finner det behagligt, att frän alla de siffror, hvarmed jag nyss tröttat,
möjligen plågat honom, försättas till en, om ock kort beröring
med denna märkliga personlighet.
Som vi erinra oss, var det icke med synnerligt nöje, som
konsistoriet år 1702 plötsligen fann den unge, blott tjugusjuårige
mannen, alldeles utan dess vetskap, insatt på den då så ansedda
bibliotekarieplatsen. Man visade ock sin förtrytelse, genom att på
hans faders, prokanslerns fråga, om ej sonen skulle äga taga plats
efter fullmaktsdato, således sist bland professorerna, svara, att dä
den nye bibliotekarien icke förut varit professor, finge ban nöja
sig med att taga säte nedom sekreteraren. Den unge
bibliotekschefens öfverlägsna duglighet och djupa vetenskapliga bildning måtte
emellertid snart gjort sig gällande, ty frågan om hans rang upptogs
igen mycket snart och löstes annorlunda. Sannolikt har vid lugnare
besinning hänsynen till faderns ställning sotu prokansler gjort sin
verkan, och troligen har den senare också haft sin hand med i hvad
som nu skedde. Kanslern aflat nämligen d. 25 Febr. 1703 en
skrifvelse till konsistoriet med förfrågan om, hvilken bibliotekariens
rang vore, och när denna upplästes i konsistoriet d. 6 påföljande
Maj, föredrogs äfven ett af Erik Benzelius d. y. skrifvet, synnerligen
väl affattadt memorial, hvari ban framhöll den vetenskapliga
betydelsen af en bibliotekaries uppgift. Resultatet blef, att konsistoriet
med öfverväldigande majoritet uttalade sig för, att bibliotekarien
skulle taga plats bland professorerna efter tjänsteålder, hvarom bref
afgick d. 15 Maj till K. Maj:t, som i sin ordning bekräftade
beslutet d. 27 Juni samma år.1 Han ansågs dock tydligen icke ännu
fullt likställd med konsistoriets andra medlemmar, ty först d. 9 Dec.
1708 beslöt konsistoriet, att han skulle kallas, då frågor vore före
som rörde biblioteket, under det att hittills han blott fått insända
sina memorialen Hans namn anföres dock på länge icke bland
deras, som i protokollets början antecknas som närvarande, till dess
i protokollet för d. 15 Nov. 1712 det heter: "Vid detta inkom
5 Besynnerligt nog innehöll samma kungliga bref, att ritntinästaren
skulle »som hittills» taga plats efter filosofie professorerna, ty kungabrefvet
•J!> Nov. 1G87 föreskref, att ban skulle taga plats bland dessa efter
fullmakts-dato.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
