Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
adjunkten Nicolaus Celsius, sora så ofta blifvit förbigången, måtte
erhålla den efter P. Elvii död lediga astronomiska professuren.
Dess sista bref till honom Ur af d. 17 Oktober, en månad senare
stupade konung Karl, och därmed var Högste Ombudsmännens saga
all. — Det kan i samband härmed nämnas, att den ytterligare
polismyndighet, som konungen något före sin död inrättat genom
tillsättandet af Ordningsmän i hvarje län, äfven haft universitetet
i nådig åtanke, ty i Oktober 1718 begärde ordningsmannen för
Upland, kammarherre Jakob Cronstedt, afskrift af universitetets
privilegier och viktigare bref,1 men det blef både första och sista
gången hans namn förekom i samband med ett universitetsärende,
ty en månad senare gick ban samma väg, soui Högste Ombudsmannen.
Utan tvifvel har universitetet under dessa år med saknad
erinrat sig de tider, då det haft att vända sig till en intresserad och
högt uppsatt kansler, som kunde taga dess rätt i försvar och som
af uppriktigt bjärta ville sörja för dess välfärd. Den misslyckade
åtgärden att, konungen oåtspord, försäkra sig om en slags
provisorisk kansler i Gustaf Cronhjelms person hade väl sedermera
af-skräckt från försökets upprepande. Men när underättelsen kom, att
kanslern grefve Karl Piper dukat under i fångenskapen d. 29 Maj
1716, vaknade belt naturligt önskan att sora fordom se en kansler
i universitetets spets. Sannolikt har Högste Ombudsmannens
inblandning, med dess bismak af byråkratiskt förmynderskap, icke
varit behagligare, än att man gärna skulle sett det aflöst af en
gammaldags kanslers mera faderliga vård och bättre förståelse af
den högre bildningens intressen. Den 24 Nov. 1716 väckte rektor
frågan i konsistoriet, och det enhälliga beslutet blef, at.t som K.
Maj:t tycktes alltid hafva velat anförtro ämbetet åt sin
kanslipresident, skulle man anhålla om, att erhålla till kansler den nuvarande
kanslipresidenten grefve Arvid Horn, och den 30 Nov. afgingo
skrifvelser om valet både till konungen och Horn. Den senare hyste
nog med skäl vissa tvifvelsmål om den lyckliga utsikten för
försöket, ty ban visste godt, att han ej stod synnerligen väl
an-skrifven hos konung Karl, och ban dolde det knappast för
konsistoriet, ehuru ban klädde hindret i en annan form. I det bref af 11
December, hvari ban tackade konsistoriet för dess välvilja, yttrade
han nämligen, att han lämnade åt Guds skickelse, hvad framgång
konsistoriets önskan kunde hafva hos K. Maj:t, då denne redan
förut anförtrott honom samma hederspost vid ett annat universitet;
uppmärksamheten skulle han i alla fall skatta lika högt. Naturligen
1 Kons. prot. 29 Okt. 1718.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
