Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
under året kostat honom 1,555 daler, och dessutom hade han
bekostat "adelsrustningen, dragon därunder och trossdrängar samt
fem- och treinänningar"; därför kunde ban blott gifva 100 daler
och dessa i stångjärn. Erik Benzelius gaf 75, Fabian Törner och
Johan Steuchius 50 hvar, och Karl Skunk 30. Juristen Joh.
lief-telius förklarade, att ban för sina rusthåll innevarande år utgifvit
444 daler och därför nu ej kunde komma ut med mer än 22.
Professor Skytteanus Johan Hermansson sade sig hafva fått bekosta
två dryga flyttningar inom trenne år, hvarjämte ban 171(5 utgifvit
200 daler till K, Maj:ts tjänst, hvadan ban endast hade att erbjuda
en assignation på en tullnär i Stockholm å 40 daler. De f. d. finska
professorerna. Matthias Svveder och Israel Nesselius, som måst lämna
sin egendom i sticket vid ryssarnes anfall, saknade tillgångar.
Jakob Arrhenius (den forne räntmästaren och professoren), som hade
namn att vara en förmögen man, meddelade, att hans söner som
tjänade på dragonerna, kostat honom så betydligt, att ban ej
förmådde nu gifva något. Att hans son, professor Lars Arrhenius,
och professor Johan Valierius saknade tillgångar var naturligt, då
bägge fått öfvertaga sina ännu lefvande fäders professurer utan
lönerna, hvilka de senare uppburo som eiueriti. Äfven lägre
tjänstemän gåfvo bidrag, så dansmästar P. Malpart, fäktmästar J. Boje
och kvarnarrendator Zellstedt med 30 daler hvar, språkmästar A.
Papi och apotekareänkan med 20 daler hvar, den sistnämdas gåfva
bestod dock af mynttecken. Hela beloppet af detta lån till kronan
angifves icke; de i protokollet anförda bidragen utgöra dock
tillsammans 1,200 daler smt.
Möjligheten för akademistaten att kunna i dessa hårda tider
bispringa kronan har nog till icke ringa del berott därpå, att
universitetets egna affärer voro just midt uppe i det värsta eländet
under konung Karls två sista år, så goda, att alla vid detsamma
anställda personer kunde, i motsats till hvad fallet var med
flertalet af kronans tjänstemän, påräkna att utfå fulla löner. Ja, den
akademiska räntekammaren kunde till och med under åren 1717
och 1718 återbetala till tjänstemännen det afdrag af halfva lönen
som skedde 1710. Detta kan synas så mycket egendomligare, sora
under åren 1712—1716 inkomster och utgifter ej fullt balanserat
hvarandra, utan man hvarje år fått anticipera något på följande års
räntor. Men 1717 inträdde en stor förbättring i affärsställningen.
De priser som universitetet detta år kunde betinga sig för sin
spannmål, hade stigit till 5 1/s daler tunnan mot 4 daler under
föregående år och rebultatet häraf visade sig i räntmästarens kassaräkning,
som gått in med 33 daler i skuld, men gick ut med 2,289 i be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
