Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
hållning. Och följande år, då spannmålspriset sprang upp till det
oerhörda beloppet af 10 daler tunnan, utvisade samma räkning en
behållning till 1719 å 13,177 daler; en sådan behållning hade man
ej sett ens under de ymniga fredsåren på 1660-talet. Det behöfdes
dock godt, för att kunna 1719 bestå deri hårda knäcken af förlusten
å mynttecknen, som uppgick till öfver 15,000 daler smt. Vid
anblicken af denna universitetets goda affärsställning bör man dock
icke låta förleda sig att genast tro, att de enskilda professorernas
ekonomiska situation var lika glänsande. Långt därifrån. Ty, om
•de också fingo ut sina löner, hade de som andra att utgöra de
betungande kontributionerna, och prisen på alla förnödenheter stego
under krigets fortgång. Sannolikt hafva de ock förlorat åtskilligt
på mynttecknen. Handlingarna gifva dock ej någon ledning i detta
afseende, man kan ej ens se, om någon del af deras lön utgått i
mynttecken, hvilket väl är sannolikt. Förlusten på dessa berodde
naturligen på, huru mycket af dylika en hvar råkade att innehafva,
när de genom realisationen blefvo så godt som värdelösa.
För utskrifningens börda voro de som vid universitetet
inskrifves befriade genom privilegierna. Naturligen kunde däri under
krigstider ligga en lockelse för unga män, som väntade sig att
råka ut för kronobefallningsmäns och officerares lystna blickar, men
som saknade lust att ikläda sig kronans röck, att söka vinna
tillträde till universitetet och sä undgå faran. Intet säkert bevis
föreligger att så skett, men det är icke oantagligt, att något dylikt
enstaka fall kunnat förekomma, ehuru det ju skulle visat grof
pliktförsummelse eller slöhet å universitetsmyndigheternas sida, om de
medgifvit inskrifning af okunniga djäknar eller bondsöner, som
ville sticka sig undan krigstjänsten. Siffrorna å inskrifne vid
universitetet förete ej heller någon ovanlig stegring, som kunde väcka
misstanke, att dylika fall ej varit sällsynta.1 Ett dylikt rykte
liade emellertid kommit ut, och konung Karl var naturligen icke
den som blundade för möjligheten af ett dylikt missbruk. Det gaf
honom anledning att d. 3 Febr. 1716 sända prokanslern en skrifvelse,
hvari han meddelade, att det kommit till hans öron, att under
krigsåren en hop unga och friska drängar förfogat sig till akademier,
gymnasier och skolor under sken att idka bokliga konster, men i
1 Antalet inskrifna för ären 1712—1718 har varit 321,254, 149,243,202,
252, 239 (den stora siffran för 1712 af 321 beror på tillströmningen efter
pestens upphörande). Mcdelsiffran inskrifna 1700—1718 är 220 per år. För
<le föregående 19 fredsåren 1681—1699 var medelsiffran 194. (Enligt A.
Berchs tal vid rektoratets nedläggande Sthlm. 1749 och E. Lewenhaupt:
Uplands nations historia. Ups. 1877 s. 75).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
