Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
själfva verket för att föra ett lättjefullt lefverne, hvarigenom de
icke allenast förförde den öfriga till goda slöjder benägna ungdomen,
utan gjorde sig själfva onyttiga att i framtiden tjäna fäderneslandet.
För att rensa läroanstalterna från dylikt skadligt folk hade han nu
resolverat, att alla sådana personer skulle vara själfskrifna att tjäna
i hans lifgarde till fot, hvarest de, såvida de skickade sig väl, hade
att vänta befordran; och han förväntade nu, att prokanslern skulle
gifva den gardesofficer, som öfverbragte skrifvelsen, anvisning på
dylika subjekter vid stiftets läroanstalter. Den 16 Mars foredrogs
denna skrifvelse i konsistoriet jämte ett bref från öfversten för
lifgardet till fot, baron G. Ribbing, hvari denne anhöll om befrämjande
af sitt uppdrag. Det öfverraskade konsistoriet gaf de särskilda
nationernas Inspectores i uppdrag att anställa noggrann
undersökning, om några dylika studenter verkligen förefunnos, men dessa
rapporterade allesammans, att de med fägnad förnummit, att några
dylika subjekter ej kunnat anträffas. Och därmed slöts denna
historia, som i det bela nästan tar sig ut som ett misslyckadt
tvångs-värfningsförsök under en skenlager förevändning.
I öfrigt blir det allt sällsyntare från denna tid. att konungen
tager någon befattning med universitetets ärenden. Om jag
undantager den viktiga fråga om akademihemmanens tvångsförsäljning,
som i nästa stycke beröres och som visserligen icke erinrar om
forne svenska konungars varma omvårdnad om Gustaf Adolfs verk,
ingingo icke från K. Maj:t, efter det nyssnämda brefvet af d. ’6
Febr. 1716 om gardets rekrytering och intill lvarls död, mer än
fem skrifvelser, och dessa mest rörande obetydliga frågor.1 Tvärtom
kunde det hända, att så viktiga frågor för universitetets verksamhet,
som fyllandet af lediga lärareplatser kunde lämnas alldeles oafgjorda.
När professorn i astronomi, Petrus Elvius aflidit d. 12 Januari 1718,
afsände konsistoriet redan d. 14 Mars sitt förslag till efterträdare,
hvarå det enhälligt uppfört den gamle förtjänte adjunkten Nicolaus
Celsius. Men lika litet å detta som å det förslag, som d. 20 Juni
insändes efter professorn i praktisk filosofi Karl Skunk, och hvarå
akademisekreteraren Anders Grön vall uppförts, erhöll konsistoriet
före konungens död något svar.2 De bägge föreslagne fingo sina
fullmakter först d. 16 April 1719.
1 Brefven voro 1) d. 22 Febr. 1716 rekommendation för Karl Eudéen
til! stipendium, 2) l Okt. 171(5 om förenande ai bokförar- ocli
bokauktions-tjänsterna, 3) d. 5 Jan. 1717 stadfästelse å Nosocomiums inrättande, 4) d. 10
Jan. 1717, att bref skola skrifvas på tunt godt papper in 4:t.o, 5) d. 22 Febr.
1718 om upphäfvande af fribrefsböckerna (hvilken rätt, universitetet dock
ej ägt.)
Något dröjsmål i Celsii sak har ej kunnat förorsakas däraf, att K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
