Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Mot slutet af konung Karls regering vidtogs mot universitetet
en våldsåtgärd, som för dess framtid kunnat få de mest vidtgående
följder, därest icke döden så snart bortryckt konungen och
universitetet genom klok beslutsamhet förstått att utplåna följderna af
hvad som skett och sett sig i stånd att därför göra dryga
uppoffringar. Åtgärden afsåg ingenting mer eller mindre än att beröfva
universitetet äganderätten till dess jord, som till största delen
donerats af Gustaf Adolf och till någon del äfven af hans efterföljare.
Den rättvisan torde man dock kanske få göra konung Karl, att han
möjligen aldrig fått upplysning af någon därom, att universitetet
var själfägare af sin jord, utan hållits i den tro, som alltsedan
reduktionen utbildat sig inom de administrativa kretsarna, särskildt
bos de i lcameralistikens mysterier fängslade byråkraterna i
reduktions- och kammarkollegierna, att universitetets jord icke bestod af
annat än förlänta kronohemman, af hvars grundräntor dess lärare
hade sin lön, i likhet med alla andra kategorier af tjänstemän, som
ju hade sin lön anvisad på detta sätt.1 Då nu penningar för kriget
måste på hvarje upptänkligt sätt anskaffas, och hos konungen och
mången annan den insikten börjat vakna, att en själfägande
skattebonde i de flesta fall måste sköta sin jord med mera lust och
bättre framgång, än en kronohemmansåbo, som ju brukade annans
jord, hvarför ur nationalekonomisk och i längden äfver ur
statsfinansiell synpunkt det borde vara för kronan fördelaktigt, om
kronojorden finge af brukaren förvärfvas genom skatteköp, d. v. s.
att han för en viss lösen blefve ägare af jorden, mot skyldighet att
för framtiden utgöra den gamla, nu i jorden intecknade grundräntan,
— under sådant förhållande låg det nära till hands att för
krigs-behofvets skull medgifva skatteköp af så uiånga kronohemman som
möjligt. Men till dylika hörde enligt konungens och myndigheternas
åsikt äfven akademihemmanen, och därför gick det nu löst öfver dem.
D. 10 December 1716 gaf konungen kammarkollegiet befallning
att låta till den mestbjudande försälja alla universitetets hemman;
den hittills utgående räntan skulle förbehållas universitetet, men
skatteköpeskillingen tillfalla kronan; åtta dagar senare gaf kollegiet
order åt landshöfdingarne i Upland, Västmanland och Västernorrland
att vidtaga åtgärder för försäljningen. För universitetet var det
perspektiv, som härmed öppnade sig, långtifrån tilltalande. Alldeles
oafsedt att genom det kungliga brefvet universitetets klara ägande-
Maj^ remitterat till konsistoriet en ansökan af professorn i Lund Konrad
Quensel om den lediga professuren, ty konsistoriet meddelade konungen
redan il. 21 Mars, att det före remissens ankomst uppsatt Celsius på förslaget.
’ Om denna skefva åsikts utbildning se ofvan s. 188 och 252.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
