Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
rätt till sin jord helt och hållet underkändes, låg det ju en gifven
förlust däri, att hemmansräntan en gång för alla fixerades, och
således den stigande afkastningen, som kunde i framtiden förväntas
fl.f hemmanet, gick förlorad. Men man kände sig icke heller säker
på, att icke den intecknade räntan kunde komma att sänkas med
tiden. En af akademiens fogdar påpekade särskildt, att de
brukspatroner och frälsemän, som hade intresse i att inköpa hemmanen,
framför allt de skogrikare, kunde efter skogens förstöring begära
en ny refning, som förde till nedsättning af räntan för det illa farna
hemmanet; och i öfrigt vore det att befara, att de nye agame skulle
så tynga åbon med e. ordinarie utgifter, att ban icke förmådde
utgöra sin ränta till universitetet.1 Konsistoriet, som ingalunda var
blindt för dessa möjligheter, beslöt att söka utverka företrädesrätt
för sig eller åbon att efter en bestämd billig taxa själfva skatteköpa
hemmanen. Man skulle väl i stället väntat, att konsistoriets första
steg skulle varit att protestera mot det orättfärdiga underkännandet
af dess äganderätt. Men så har ej skett, och det märkliga är, att
ingen enda röst vågade nu eller framdeles höja sig för, att man
skulle erinra Karl XII om, att nästan alla hemmanen voro komna
till universitetet genom Gustaf Adolfs donation af egna arfvegods,
och således aldrig varit kronogods, men väl nu voro universitetets
fria egendom.2 Man visste väl, att en dylik protest sannolikt endast
skulle reta å högre ort och säkerligen vara alldeles lönlös, då K.
Maj:t och öfriga myndigheter sedan länge lefvat in sig i den
orubbliga troil, att akademihemmanen icke voro annat än forlänt kronojord.
I sin skrifvelse till konungen d. 8 Febr. 17173 vågade dock
konsistoriet ej ens gå så långt som det förut beslutat, att begära
företrädesrätt till lösen efter billig taxa, kanske därför att detta
innebar en uppenbar minskning i kronans vinst på själfva affären,
utan det nöjde sig nu med att söka uppvisa, att försäljningen af
vissa skogshemman måste hafva ödesdigra följder för universitetet.
Och i hvilka ordalag är det icke, som svenske män behöfva hos sin
konung tigga som en nåd att icke belt och hållet beröfvas hvad
som var deras obestridliga rätt; men därhän var det nu kommet i
1 Akademifogden Sven Fries t. konsistoriet (Kons. prot. 8 Jan. 1717).
3 Icke i någon officiell skrifvelse ens hviskas något om äganderätten,
och ej heller gör man den gällande vid konsistoriets sammanträden Reftelii
ord i sessionen d. 23 Januari 1717, att man borde representera konungen,
af hvad natur hemmanen voro, kunna syfta därpå, men de kunna äfven
och sannolikare syfta på olikheten i natur mellan skogs- och
slättbygds-hemmanen.
3 Kopia i Upsala landsarkiv, skrifvelser från konsistorier och domkapitel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
