Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
att sätta de nuvarande äborna i stånd att tillösa sig
skatterättig-lieten; man skulle, en för alla och alla för en gå i borgen för lånen.1
Tillika affärdade man nya skrifvelser, d. 5 Juli till Salomon
Cronhielm och d. 8 till Bernhard Cederholm, i hvilka man särskildt
specificerade, något som förut icke skett, hvilka skogshemman, som
oundgängligen behöfdes för universitetet.8 Cederholm gaf till svar,
att ban icke utan trängande nöd ville åtaga sig att före Cronhjelms
återkomst till Lund (denne låg nu i Medevi) föredraga saken
för konungen sedan denne ju en gång beslutat försäljningen, men
lian lofvade dock, att om Cronhjelm icke återkomme till Augusti,
framlägga den och därvid redeligen påminna om olägenheterna för
universitetet. Han hemställde dock tillika, om det icke vore bäst
och säkrast, att antingen professorerna privatim eller ock det
akademiska ränteriet försträckte medel till hemmanens inropande för
universitetets räkning. Härtill svarade konsistoriet (hvilket låter
högst eget efter beslutet af 6 Juli), att pengar ej stode att anskaffa
på det af honom föreslagna sättet. Med bättre skäl kunde det i
samma bref framhålla, att de förmögna brukspatronerna på Gimo
och Österby med flera ställen sannolikt skulle drifva upp skattelösen
till sådana belopp, att täflan blefve omöjlig; något dylikt hade man
nyss varit nära att erfara, då universitetet i lösen för ett sitt hemman
i Västmanland fått betala 6,000 daler kppmt.3 Innan detta bref
hann fram var universitetets öde definitivt afgjordt.
Dess sak hade säkerligen flera motståndare än vänner.
Knappast skulle väl någon tro, att Upsala läns höfding, en af frihetstidens
s. k. riksfäder, varit en af konungens starkaste anhängare i denna sak.
Så var dock förhållandet. Per Ribbing var af konungen särskildt
rådfrågad, och hans ord föll tungt i vågskålen, då han var höfding i
det län, där universitetet hade sitt hemvist. Sannolikt förblef lians
ingripande till en tid en hemlighet för konsistoriet, ty annars skulle
det, äfven med all möjlig hänsyn till tidens servila skrifsätt, vara
omöjligt att förstå, liuru det efter hans död kunde d. 29 April 1719
skrifva till hans broder Konrad Ribbing och beklaga förlusten för
hela fäderneslandet af en så "ouiistelig undersåte och rättrådig
patriot". Det utlåtande, som Ribbing afgaf till svar på konungens
1 Molin och Rudbeck lofvade försträcka de nödiga medlen (Kons. prot.
31 Aug. 1717).
’ De voro: Prästbvn och Kulla i Morkarla socken, Mångsbo, Asaby
och Gryttjom i Dannemora socken.
8 Säkerligen Norra Rvby i Medåkers socken, Västmanland, som d. 14
Maj 1717 skatteköptes af universitetet för 5,600 dal. kppmt. (kons.
prot-13 Jan. 1718 och kanslerns bref t. kons. 1 April 1723).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
