Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
att köpa dem och dessa i alla tider vårdat skogen bättre, än
universitetets tjänstemän förmått. Af allt detta drog han den slutsatsen,
att akademihemmanens försäljning icke kunde komma att skada
universitetets inkomster mer än kronohemmanens afsöndring skadat
statens uppbörd, hvilket bevisligen icke skett. — I åtskilligt af
hvad Ribbing anfört om hemmanens vård i olika händer låg en god
del sanning, men han såg saken ur statsfinansernas synpunkt och
hade ej ett ord om kardinalfrågan, ingreppet i äganderätten.
Dessutom går där, synes mig, genom hans skrifvelse en underström af
bristande välvilja, för att ej säga motvilja mot universitetet, under
det ban nästan ser ut. att föra de stora bruksherrarnes talan. Ett
dylikt uttalande måste emellertid hafva starkt bidragit att befästa
kung Karl i det fattade beslutet, det var icke heller hans vana att
vika från den väg han en gång inslagit. Det är icke heller bekant,
om universitetet haft någon starkare förespråkare i hans omgifning,
om också personer ej saknats, som gärna skulle sett, om villkoren
gjorts något drägligare för universitetet.1 Och d. 2 Augusti 1717
förklarade konungen kort och godt, att det skulle förblifva vid
hvad ban d. 10 December föregående år befallt.
För universitetet återstod ej annat än att finna sig i det
oundvikliga och söka rädda hvad som räddas kunde, genom att antingen
själft uppträda som spekulant eller understödja åbon för samma
ändamål. Exempel finnas å bägge delarne.2 Huru långt
försäljningen framskridit vid tiden för Karl XII:s död kan ej af
handlingarna utrönas. I öfrigt afbröt enväldets fall ingalunda, som
man ju kunde tro, fortgången af denna expropriationsaifär, men
nian vågade åtminstone vid universitetet börja protestera mot
förfarandet såsom en våldsåtgärd. I Februari 1719 gjorde konsistoriet
invändning inför häradsrätten i Långhundra vid tillämnad försäljning
och åberopade, att det gått in till H. M. drottningen med förfrågan,
om försäljningen af de Gustavianska arf- och egna godsen skulle
få vidare fortsättas3 Besynnerligt nog återfinnes ej något annat
spår af att dylik skrifvelse till K. Maj:t verkligen aflåtits, förrnod-
1 Olof Rudbeck d. y. som, utan något särskildt uppdrag, nedrest till
Lund, skref till konsistoriet (3 Aug. 1717 bland kons. acta), att han gjort
sitt bästa för att af vända olyckan. Då konungen visat sig obeveklig, hade
man rådt honom, att konsistoriet skulle skrifva till landshöfdingarne och
bedja att få lösa de bästa hemmanen efter värdering. Om hemmanen
dessförrinnan ginge under uppbud, skulle universitetet tillsvidare gifva
högsta budet, »utlofvandes man äfven här att så laga, det K. Akademien
skall därvid intet lida».
a Kons. prot. 28 Aug., 23 Okt. 1717, 31 Aug., 15 Sept. 1719.
a Kons. t. häradsrätten 9 Febr. 1719.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
