Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
vågat i sin naturvetenskapliga afhandling "De ave Selav" syssla
med bibelns grundtext och komma med exegetiska funderingar.
Sista utbrottet var när teologen D. Luudius 1715 antastade sin
kollega domprosten Molin för dennes djärfva försök att bestrida
kon-kordieformelns egenskap af symbolisk bok.1
Talrika andra exempel kunde anföras på det vaksamma nit
och den till ytterlighet drifna småaktighet, med hvilken teologiska
fakulteten fullgjorde sitt inkvisitionsvärf. Det förgår knappt ett år,
att man ej i protokollen anträffar ett spår af att den slagit ned pä
någon misshaglig afhandling; det rika fältet inbjuder att göra ännu
en axplockning. — År 1663 den 7 maj angrep fakulteten en
disputation af Conrad Ysenius under Fontelii presidium "De principiis
cognitionis", emedan författaren nekat tillvaron af notitiæ innatæ,
och hon beslöt att söka hindra ventilationen, därest icke författaren
till sitt uttryck: "Non dantur notitiæ innatæ" lade tillägget "quoacl
actum secundum".3 Det måtte ej lyckats ty tillägget saknas i
texten; afhandlingen var för öfrigt icke Cartesiansk utan Baconiansk.
Aret 1677 tyckes fakulteten hafva haft djupa bekymmer för en hel
mängd af anstötliga arbeten som under de sista åren utkommit. I
dess session den 12 maj klagades öfver Stjernhjehns företal till hans
edition af Ulfilas, öfver Verelii Chronologia rerum,3 öfver ett ouämdt
arbete af Isaac Vossius, öfver den dissertation om Fanin som
Verelius utgifvit,1 i hvilken denne haft den djärfheten att skrifva
"majores nostros non temere sibi persuasisse divinatem inesse astris
et toti huic universo", öfver Olof Rudbecks ryktbara svenska
program vid hans anatomiska dissektion och särskildt öfver hans
uttalande "de antiquitate lingvæ Scythicæ præ lingvis omnibus aliis"
och det däri liggande nedsättandet af de latinska och grekiska
språkens höghet. Det var ju en lång lista på litterära försyndelser
och fakulteten förenade sig missmodigt i att uttala den önskan, att
"Gud ville gifva roliga tider och visa goda vägar till att
representera höga öfverheten hvad som i sådana skrifters censur och
publicerande kan vara ex usu ecclesiæ et academiæ att iakttaga". — Det
var kanske en tröst att man omedelbart därpå fann en lättare
åtkomlig skrift, öfver hvilken man kunde utgjuta sig. Västgöten
1 Om dessa teologernas fem angrepp se Afd. 1, s. 257, 285, 293, 357
och 418.
2 Teol. fak. prot. 7 maj 1663. L>. 6 maj 1665 beslöt fakulteten, att
Stigzelius skulle till juristen Lipstorpius framföra dess åsikt, att ban i sin
afhandling: De poenis »ej apposite allegerat. många dicta S. Scripturæ».
3 Hvilket Verelii arbete som åsyftas kan jag ej utleta.
’ Denna dissertation utgaf Verelius 1677 tillsammans med Auctariuni
not. in Hervarar saga, som vid utgifvandet antedaterades till 1674.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
