Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prägel. Ingen förändring skedde i deras författning, ej heller i
deras åskådning, öfver allt förblef det länge vid det gamla;
ortodoxien satt i sitt gamla högsäte ej blott på det teologiska, utan äfven
på andra vetenskapers områden. I sig själft låg nu visserligen
icke någon olycka i, att universiteten ej följde exemplet från den
offentliga statsmaktens område genom att taga ett språng ut i det
okända, dylika språng föra sällan lycka med sig, ofta svaghet. Och
om en viss konservatism någonstädes är befogad, är det på
undervisningens område, ty ingen art af samhällsverksamhet passar sig
så litet för att blifva ett experimentalfält i onödan, som
ungdomens uppfostran och utbildning. Å andra sidan är allt hf
utveckling, och i det afseendet hafva universiteten under begynnelsen
af den tid jag går att teckna lämnat åtskilligt öfrigt att önska.
Tyvärr gäller detta ej blott om deras arbetsformer, hvilket kunnat
betyda mindre, utan äfven om deras verksamhet, särskildt på
vetenskapens rika fält, där stillastående alltid blir ett tillbakagående.
Som välbekant är, inträder häri från och med 1730-talet ett
märkligt omslag inom de exakta vetenskaperna och
naturforskningen. Här framträda S. Klingenstjerna. A. Celsius, den odödlige
Linné och Nils Rosén som bärare af en ny tids idéer, och i följande
generation höllo Bergman, Thunberg, Melanderhjelm
traditionerna uppe. De humanistiska vetenskaperna kunde, trots alla de
fördelar som universitetsstudiernas organisation beredde dem, ej
täfla med sina yngre systrar. Ett namn strålar dock äfven här redan
i början med ovanlig glans, Johan Ihres, och mot tidehvarfvets
slut åtnjöto Johan Floderus, Karl Aurivillius och Johan
Björn-ståhl ett välförtjänt anseende. Ihre blef den svenska
språkforskningens fader, de senare förvärfvade ett stort namn på de klassiska
språkens område, den ene som grekisk, de andra som orientaliska
filologer.
Hvarje försök att uppdela tidehvarfvets vetenskapliga
historia i tvenne skiften, hvaraf det ena skulle taga sin prägel af
frihetstiden och det andra af Gustaf III:s glänsande personlighet, strandar
på det enkla sakförhållandet, att universitetets historia i Gustaf
III:s dagar hufvudsakligen lefver på traditionerna från den tid,
som gick fore honom, liksom gustavianska tidens mest lysande
personligheter fingo sin utbildning redan i partitidehvarfvet. Och hvad
än Gustaf III:s skimrande tid kan hafva betydt för konst och
vitterhet, på det rent vetenskapliga arbetet har hans personlighet
och kungagärning icke utöfvat någon egentlig inflytelse. Det är
detta starka inre samband mellan universitetets utveckling under
dessa bägge skiften, trots all olikhet dem emellan i politiskt afse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
